Låt den här jävla dagen vara slut någon gång
Vet inte vad det är men jag är så arg, och jag menar arg. Skulle vilja slå någon eller något, det bara kryper i mig.
Den här dagen är en sån dag som jag brukar uttrycka mig att "De skjuts för lite i Sverige", nu får man väl varken säga eller skriva så. Men jag menar inte allt jag säger bokstavligen.
När dessa dagar kommer då ska jag så klart göra allt på en gång, och allt ska fungera som jag vill. Jag tål inte ett endaste litet fel och jag kommer framförallt inte tillåta att någon tycker eller tänker annorlunda än jag. Idag är alla idioter inklusive mig själv. Jag är säkert inte ensam om dessa dagar, men jag skulle önska att jag var det. För att känna så här önskar jag inte ens min egen ovän.
Jag borde ju vara glad och nöjd, fick tillbaka datorn från lagning igår, har fått en ny hårddisk, kul. För då måste jag ju liksom börja om med en hel del. Så klart går det ju inte som jag vill, vissa saker fixar jag inte själv. Kan ju inte kalla mig någon hacker precis.
Samtidigt ska jag dammsuga, tvätta, torka golv, lösa melodikrysset och läsa tidning allt på en gång, och de funkar liksom inte. Då blir jag förbannad på det, för nu har jag vänt upp och ned på hela lägenheten när jag egentligen skulle ha skitit i allt idag, kan inte lägga ned allt nu heller, bor ju i hyreslägenhet så jag kan ju t ex inte skita i tvätten i tvättstugan, då skulle min kära granne komma in och gnälla. Hon brukar gnälla om det mesta är vår lilla "Hus polis", och idag vore det nog inte någon lämlig dag för henne att gnälla. Inte till mig i alla fall . jag har bara en önskan just nu, låt den här jävla dagen vara slut någon gång
Den här dagen är en sån dag som jag brukar uttrycka mig att "De skjuts för lite i Sverige", nu får man väl varken säga eller skriva så. Men jag menar inte allt jag säger bokstavligen.
När dessa dagar kommer då ska jag så klart göra allt på en gång, och allt ska fungera som jag vill. Jag tål inte ett endaste litet fel och jag kommer framförallt inte tillåta att någon tycker eller tänker annorlunda än jag. Idag är alla idioter inklusive mig själv. Jag är säkert inte ensam om dessa dagar, men jag skulle önska att jag var det. För att känna så här önskar jag inte ens min egen ovän.
Jag borde ju vara glad och nöjd, fick tillbaka datorn från lagning igår, har fått en ny hårddisk, kul. För då måste jag ju liksom börja om med en hel del. Så klart går det ju inte som jag vill, vissa saker fixar jag inte själv. Kan ju inte kalla mig någon hacker precis.
Samtidigt ska jag dammsuga, tvätta, torka golv, lösa melodikrysset och läsa tidning allt på en gång, och de funkar liksom inte. Då blir jag förbannad på det, för nu har jag vänt upp och ned på hela lägenheten när jag egentligen skulle ha skitit i allt idag, kan inte lägga ned allt nu heller, bor ju i hyreslägenhet så jag kan ju t ex inte skita i tvätten i tvättstugan, då skulle min kära granne komma in och gnälla. Hon brukar gnälla om det mesta är vår lilla "Hus polis", och idag vore det nog inte någon lämlig dag för henne att gnälla. Inte till mig i alla fall . jag har bara en önskan just nu, låt den här jävla dagen vara slut någon gång
Gud, vad jag älskar mina vuxna barn
Snart är det vardag igen och då menar jag riktig vardag, skolorna börjar, veckorna blir veckor. Jag blir så "yr" på helg i veckan och klämdagar så jag vet snart inte när det är måndag. De roliga i det här tycker jag är att jag har ju helg jämt, arbetar inte, ändå blir det konstigt när de inte är "vanliga" veckor. Undrar hur det kommer sig, är vi så styrda av vanan. Jag menar att om man jobbar då är man ju inställd på att efter helg fredag - söndag så är det jobb måndag. varför reagerar jag som ändå alltid är ledig som jag gör. Att bara för det är helg en torsdag så tappar jag dagar, och fredag blir måndag. Snart fattar jag inte själv vad jag skriver :) Måste ta det med mina söner, de har en förmåga att komma med förklaringar på allt som jag aldrig kunnat tänkt på, vet inte om de är jag som är helt ute och snurrar i våra diskussioner, eller om de är de. Frågar ni dem så är det så klart jag. De enda jag tror de båda är rörande överens om är att jag är både "lite" yr och tjatig. Nu tror jag inte fallet är så, utan jag tror att dessa två herrar har ett jävligt stort ego, eller en verklig dålig kvinnosyn. Inte vet jag, vore ju konstigt med kvinnosynen. Jag har ju faktiskt uppfostrat dem till vad de är idag! Sen kan de ju faktiskt vara så, att till mamma , kan man säga och tycka saker som man inte alltid tycker och tänker till alla andra. Jag har ju även en dotter, vi har ju inte alltid haft den bästa relationen förut, mor och dotter relationer kan vara mer komplicerade, men idag tycker jag att vi har en jätte bra relation, vi pratar nästan varje dag i tel, eller skickar sms till varandra.
Jag måste ju säga att jag är otroligt stolt över mina barn, de har alla lyckats på olika vis i sitt liv, de är självständiga, två av dem har egna familj och gett mig underbara barnbarn. Den yngsta sonen lever ett lyckligt singel liv." Ingen familj innan 30" säger han till mig. För jag tjatar på honom om familj, mer för att det skulle vara lättare för mig att släppa taget, eller som han säger klipp av navelsträngen (Han är 25 år!).
Är man yngst så blir det så, då är det svårare som förälder stt släppa taget, en sak är i alla fall klar:
Gud, vad jag älskar mina vuxna barn och jag är helt säker på att de älskar mig med fast jag är både "yr", tjatig
Jag måste ju säga att jag är otroligt stolt över mina barn, de har alla lyckats på olika vis i sitt liv, de är självständiga, två av dem har egna familj och gett mig underbara barnbarn. Den yngsta sonen lever ett lyckligt singel liv." Ingen familj innan 30" säger han till mig. För jag tjatar på honom om familj, mer för att det skulle vara lättare för mig att släppa taget, eller som han säger klipp av navelsträngen (Han är 25 år!).
Är man yngst så blir det så, då är det svårare som förälder stt släppa taget, en sak är i alla fall klar:
Gud, vad jag älskar mina vuxna barn och jag är helt säker på att de älskar mig med fast jag är både "yr", tjatig
Är det denna framtid vi vill ha
http://www.aftonbladet.se/resa/article8366691.ab
Nu börjar jag bli mörkrädd, tycker det är otäckt när vi mer och mer börjar," utrota" oss själva på bl a arbetmarknaden. Att vi redan har slutat att prata med varandra öga mot öga är illa nog, vi går omkring med mobil telefoner, Iphon, datorer mm ser knappast varandra längre. Ringer man olika myndigheter har man tur om en människa svarar oftast är det en mekanisk röst, antingen ska ska man slå olika siffror eller så är det röststyrd. Har man dialekt kan du hamna var som helst. I affärerna har vi obemannade kassor, vi springer omkring i shop-express affärer och sköter våra inköp själva, var ska de sluta. När jag är ute och går med min hund ser jag aldrig några barn som leker i snön, nu är det datorer och tv-spel som gäller. och då går man inte ut
Nu läser jag om robotar på hotell, vill vi inte ha kontakt med varandra längre, och vad ska alla människor som mister sina jobb ta vägen, vad ska vi leva på.
Är detta sc-fi samhälle vi eftersträvar, inte undra på att äldre människor lämnas ensamma och inlåsta för att sköta sig själv, eller att människor står och ser på när andra blir nedslagna utan att göra något mer än antigen ta en bild för att lägga ut på nätet. Vi kommer inom snar framtid helt tappa förmågan att känna empati, eller att kunna kommunicera med varandra om man lever hela sitt liv, bakom telefoner,datorer och nu robotar
Nu börjar jag bli mörkrädd, tycker det är otäckt när vi mer och mer börjar," utrota" oss själva på bl a arbetmarknaden. Att vi redan har slutat att prata med varandra öga mot öga är illa nog, vi går omkring med mobil telefoner, Iphon, datorer mm ser knappast varandra längre. Ringer man olika myndigheter har man tur om en människa svarar oftast är det en mekanisk röst, antingen ska ska man slå olika siffror eller så är det röststyrd. Har man dialekt kan du hamna var som helst. I affärerna har vi obemannade kassor, vi springer omkring i shop-express affärer och sköter våra inköp själva, var ska de sluta. När jag är ute och går med min hund ser jag aldrig några barn som leker i snön, nu är det datorer och tv-spel som gäller. och då går man inte ut
Nu läser jag om robotar på hotell, vill vi inte ha kontakt med varandra längre, och vad ska alla människor som mister sina jobb ta vägen, vad ska vi leva på.
Är detta sc-fi samhälle vi eftersträvar, inte undra på att äldre människor lämnas ensamma och inlåsta för att sköta sig själv, eller att människor står och ser på när andra blir nedslagna utan att göra något mer än antigen ta en bild för att lägga ut på nätet. Vi kommer inom snar framtid helt tappa förmågan att känna empati, eller att kunna kommunicera med varandra om man lever hela sitt liv, bakom telefoner,datorer och nu robotar
Nöden har ingen lag
Vakna på morgonen, nåja kl 10.00 och upptäckte till min fasa att de inte fanns något vatten, panik, inget vatten, inge kaffe......inte går det at duscha heller. Nu blir jag less, har varit mycket nu i min lilla "By" och i min lgh. Saknade värme häromdagen, så jag ringer upp felanmälan igen: ). Hinner inte lägga på luren, då ringde vår områdeschef! Kände mig som nu åker jag "Gräddfilen", nu var de ju inte så, utan de var ett helt annat ärende. Kul så länge det varade.
Tog min lilla "pittbull" och gick ut, luvan över huvudet dålde de stripiga håret, som jag sagt förr, mitt bäst före datum har ju gått ut för länge sen. Men för min egen skull, kändes de bra med luva. När jag kom hem fanns ju ändå kaffe problemet. Jag utan kaffe, kan bli en katastrof. Funderade ett tag på att hämta snö och koka, men så kom jag på det. Jag har loka hemma, visserligen apelsin- och grapefruktsmak men jag hällde de i en kastrull, koka upp det, tog fram kaffe o filter, bryggde mig två koppar kaffe. Tro det eller ej men de blev faktiskt väldigt gott kaffe. Återstår bara det här med dusch, kan ju kanske klä av mig naken och kasta mig i snön, men jag tror jag hoppar över det, dricker mitt kaffe i lugn o ro och väntar till vattnet kommer tillbaka
Tog min lilla "pittbull" och gick ut, luvan över huvudet dålde de stripiga håret, som jag sagt förr, mitt bäst före datum har ju gått ut för länge sen. Men för min egen skull, kändes de bra med luva. När jag kom hem fanns ju ändå kaffe problemet. Jag utan kaffe, kan bli en katastrof. Funderade ett tag på att hämta snö och koka, men så kom jag på det. Jag har loka hemma, visserligen apelsin- och grapefruktsmak men jag hällde de i en kastrull, koka upp det, tog fram kaffe o filter, bryggde mig två koppar kaffe. Tro det eller ej men de blev faktiskt väldigt gott kaffe. Återstår bara det här med dusch, kan ju kanske klä av mig naken och kasta mig i snön, men jag tror jag hoppar över det, dricker mitt kaffe i lugn o ro och väntar till vattnet kommer tillbaka
Döma efter utseende, men det var inte bättre förr
Nyårsdsdag allt lungt och stilla utom vädret, där är det ingen hejd. Snö, snö och snö, man ska ju akta sig för vad man önskar sig många gånger, för snö har jag önskat mig. Alla vill väl ha en vit jul. Men nu är ju julen över men inte snön. Ja jag ska inte klaga, tittade på tv igår, Kunskapskanalen, Lasse Gustatsson, f d brandman, föreläste om sitt liv och att bla att ta vara på livet. Han borde ju veta, de var på 80-talet han och hans kollega råkade ut för en gasexplosion. och han överlevde brännskadorna mot alla odds. När jag såg honom och hörde hans röst, kopplade jag inte ihop honom med rösten. De otäcka var att jag såg bara hans utseende, robotlikt. Helt omgjort ansikte samt händer som såg ut som de var ihop knytna i kramp. Han tog upp hur vi människor gör så, vi stannar inte i tanken utan svävar ut, de gjorde jag. Jag blev så chockad av hans utseende i början att jag inte lyssnade på vad han sa. När jag väl började lyssna, såg jag inte längre hans utseende utan helt enkelt den underbara, fantastiska person han måste vara.
Jag hoppas 2011 blir ett år där jag slutar att döma människor, för visst gör vi alla det mer eller mindre, jag vet själv att jag blivit bedömd efter mitt utseende, har en "johansson" näsa, nu kommer alla som vet vem jag är och läser detta titta på min näsa nästa gång:). Men de har de redan gjort utan att säga något, ialla fall inte direkt till mig. Sen väger jag alldeles för mycket, och visst jag kan ju banta, men då ska det var för min egen skull och inte för att andra tycker det. nu är jag ju ingen ungdom länge mer än i sinnet, så mitt bäst före datum har redan gått ut:)
Vad det gäller min näsa har jag under skoltiden faktiskt varit mobbad, min vikt däremot har varit ganska normal i yngre dagar, inte trådsmal men normal. De roliga är i detta att jag har har inte haft något problem med killar, jo visst, jag har ju inte varit den mest eftertraktade bruden i skolan, men vad jag tror är att jag haft utstrålning och ett sätt att vara mot killar som tilltalar dem. Till skillnad mot tjejer så dömer inte killar på samma vis, de kan ta in en som en polare i gänget och sen lär de känna en som polare, och de är där de magiska kommer in, under tiden detta pågår så såg de mig, människan.
Tjejer däremot dömer ut varandra och sen är det bara så, och i de fallet spelar det ingen roll om tjejen är ett bombnedslag eller en liten grå mus. Tjejer kan vara, åtminstonde när jag gick i skolan på 60-talet, hänsynslösa. Du får inte se för bra ut heller, då är Du ett hot. Hot mot vadå kan man undra, jo Du är bara ett hot mot dig själv, att ta upp så mycket tid på sitt utseende samt på hur andra ser ut, hindrar dig i din egen utveckling. De otäcka i det här är ju även att de går längre och längre ned i åldrarna, Jag har bl a ett barnbarn på 9 år, som är en tjej, och hon har redan dragits in i utseende fixeringen. Eller idag börjar det mer och mer vara pryl fixeringen också.
Jag som är lie äldre och fått distan till livet, tycker idag att det är tragiskt hur det fungerar nu, men det var inte bättre förr
Jag hoppas 2011 blir ett år där jag slutar att döma människor, för visst gör vi alla det mer eller mindre, jag vet själv att jag blivit bedömd efter mitt utseende, har en "johansson" näsa, nu kommer alla som vet vem jag är och läser detta titta på min näsa nästa gång:). Men de har de redan gjort utan att säga något, ialla fall inte direkt till mig. Sen väger jag alldeles för mycket, och visst jag kan ju banta, men då ska det var för min egen skull och inte för att andra tycker det. nu är jag ju ingen ungdom länge mer än i sinnet, så mitt bäst före datum har redan gått ut:)
Vad det gäller min näsa har jag under skoltiden faktiskt varit mobbad, min vikt däremot har varit ganska normal i yngre dagar, inte trådsmal men normal. De roliga är i detta att jag har har inte haft något problem med killar, jo visst, jag har ju inte varit den mest eftertraktade bruden i skolan, men vad jag tror är att jag haft utstrålning och ett sätt att vara mot killar som tilltalar dem. Till skillnad mot tjejer så dömer inte killar på samma vis, de kan ta in en som en polare i gänget och sen lär de känna en som polare, och de är där de magiska kommer in, under tiden detta pågår så såg de mig, människan.
Tjejer däremot dömer ut varandra och sen är det bara så, och i de fallet spelar det ingen roll om tjejen är ett bombnedslag eller en liten grå mus. Tjejer kan vara, åtminstonde när jag gick i skolan på 60-talet, hänsynslösa. Du får inte se för bra ut heller, då är Du ett hot. Hot mot vadå kan man undra, jo Du är bara ett hot mot dig själv, att ta upp så mycket tid på sitt utseende samt på hur andra ser ut, hindrar dig i din egen utveckling. De otäcka i det här är ju även att de går längre och längre ned i åldrarna, Jag har bl a ett barnbarn på 9 år, som är en tjej, och hon har redan dragits in i utseende fixeringen. Eller idag börjar det mer och mer vara pryl fixeringen också.
Jag som är lie äldre och fått distan till livet, tycker idag att det är tragiskt hur det fungerar nu, men det var inte bättre förr
