Kastsjökärringen

Har funderat på att komma igång med att blogga igen, eller har det hunnit blivit "ute". Ja nu har jag hunnit blivit 61 år och när  jag var liten kändes de verkligen som döden, men det konstiga är att i huvudet blir man aldrig äldre! Jo det är klartt att man är mognare och har en större livserfarenhet, men jag kan vara precis ika barnslig som vilket barn som helst. De var hemskt när jag fyllde 60 år, att fylla 50 var helt lugnt men 60 det var som att få en fot i graven jag fick åldersnoja. Nu bär det bara utför, nedförsbacke hela tiden.....eller inte. Då får man försöka fixa lite uppförsbacke och lite positivt omkring sig.

Jag ärvde pengar och blev skuldfri, visserligen innan 60 -årsdagen, men ändå. Flyttde från Kastsjö, till Söder i en allt för dyr lgh, i ett villa område bland höginkomsttagarna. Betydligt trevliga grannar där än i Kastsjö, här brydde man sig om varandra på ett fint o bra sätt, inget skvaller o skitsnack, Man umgicks om man ville, fika o grilla tillsammans o  s v. Alltid släng man ett ord över staketen. Men även om pengar fanns, så är det inget kul att gå omkring i en 70 kvm hörnlgh, med trätak, trägolv och fin innergård samt betala 7000 i boendekost, då kan man ha roligare för pengarna.

 

Så när tillfälle kom inom ett år, från att jag flyttat in i min flotta lgh på Söder, så fick jag se på Gavlegårdarnas sida en lgh i +50, i Sörby, jag ställde mig i kö och hamna på 3:dje plats. Ja alltid ngt tänkte jag, kommer jag aldrig få. Till saken hör att lgh är en etta på 40 kvm och betydligt mindre boendekostnad. Jafg ringde i alla fall upp damen som bodde där och fick komma samma dag, kvinnan måste haft problem, för hon ville knappt släppa in mig :/. Så meddan jag försökte titta, gick hon o bevakade mig i sin lilla lgh. Jag menar i 40 kvm med öppen planlösning var trodde hon jag skulle försvinna eller göra?

Så när jag gick därifrån, kom jag knapp ihåg hur den lilla lgh såg ut, bara att utikten från 8 vån var underbar. Hur de sen var så fick jag lgh de två före hoppade av, kanske damen skrämde dem, eller höjden, så jag sa upp min lgh och  runt den 1 sept flyttsde jag in i min underbara nya lgh och här ska jag stanna tills jag dör. För första gången i mitt 61-åriga liv har jag hittat hem!