Kastsjökärringen

Har varit lite skrivartorka, är väl inte på topp. Skojade med en väninna häromdagen när vi var ute i skogen, skulle plocka liljekonvaljer och kom hem med rabarber:), att jag är bipolär. Hon svarade med att de är bara att tänka bort, innan jag ens han säga att jag skämta eller kanske inte.......

För nu om de ligger någon sanning i det, tror jag för min del inte att man bara kan tänka bort en sjukdom, eller att jag får mer i min plånbok för att jag tänker positivt mm. De blir för mig ett litet hån.De är som man säger till andra när de är t ex deppiga, men ryck upp dig! Klart de vill rycka upp sig, men de kanske inte är alltid så lätt. Nej jag och alla andra som kan må dåligt i perioder storm trivs när vi mår dåligt eller hur!!!

Ja i alla fall när vi var i skogen, så lyckades jag ramla, vad annars :) min yngste son kallar mig "miss Bean", efter någon komiker. Ja snubbla över en gren, och föll som en fura. Tog emot mig med "rätt" knä. Har ett "fel" knä som behandlas med sjukgymnastik. Kände inget just då men resten av helgen var och är ett helvete. För "fel" knä, vred nog till sig, så nu kan jag varken gå, stå eller sitta still, utan att de gör ont. Men som min väninna säger, de är bara att tänka bort. samt tänka positivt. Fan vad jag tänker och ändå gör det ont. Den som blir mest lidande är "pitbullen", blir inga långa promenader nu, hon får vara glad om jag tar mig ned för trappan, ska till sjukgymnasten i morgon. Något har hänt och det knakar härligt i knät.

I morgon är det också DET stora mötet i Byn, nu ska vi bl a ta upp frågan som är ett världsproblem, ev hundgård! Jag tycker det ska bli roligt och se hur många som kommer, vilka som kommer och vad folk säger. Hoppas verkligen många kommer med bra åsikter, själv har jag fått rådet att inte säga något alls, eller att inte skrika på mötet!!? Vet inte om jag skriker speciellt mycket. Detta kan ju bli ett problem eftersom de är jag som drivit frågan om hundgård. De rådet har jag fått av samma väninna som tycker jag ska tänka bort det mesta, varför har jag inte blivit riktigt klok på, om hon säger det av välmening till mig eller om hon tycker jag är för gnällig eller skriker mycket!

Tyvärr har jag inte klurat ut det, har inte frågat rakt ut heller, för när andra människor börjar behandla mig som jag är ett litet barn och talar om för mig hur jag ska vara, eller om de ska försöka "skydda" mig, eller när människor säger att jag inte ska tycka för mycket, blir jag stum. Har inte konfronterat personen än, men jag tänker. De blir lite obehagligt när de handlar om mig som person, om min personlighet om att vara jag.
Jag tar åt mig vad människor säger till mig, men jag kan inte utplåna den människa som jag är, gillar man inte mig behöver man inte umgås med mig, enkelt.

Jag tar kritik, men jag har väldigt svårt för när det blir mot mig som person, jag har en fri vilja lika som alla andra människor att tycka och tänka precis vad jag vill. Den rätten ska ingen kunna ta ifrån mig, lika lite som jag har rätt att bestämma vad andra människor tycker samt tänker, de är grunden för hela min egen existens, jag måste respektera alla andras åsikter men jag behöver inte acceptera dem.

Jag måste också få vara ärlig, om jag inte är ärlig mot mig själv eller andra, så kommer mitt liv att falla, jag har levt ett oärligt missbrukar liv och är uppvuxen i en familj där allt var en fasad mot omvärlden. Alla visste men sa vi inget så kanske de inte märker något. Nej, idag försöker jag vara ärlig och stå för de jag tycker, utan att skada någon annan.

Ja jag får väl gå på mötet, hålla käften och sen gå hem och fortsätta hålla käften........nja skulle inte tro det;) ;)