Komma igen!
Precis när jag skriver det, är det som om himlen protesterar, regn, hagel, snö, sandstorm, allt på en gång och en jäkla blåst. Men de är ju bara mars så vad kan man vänta sig.
Ja vid min flytt gick jag in i den "berömda" väggen, tänkte inte, lyssnade inte på min magkänsla, och lyckades röra om de mesta, ekonomin, packning, möbler mm. Tappade totalt mig själv, de är svårt att hämta sig efteråt, trodde inte det.
När man hört om människor som är "utbrända", gått in i "väggen" mm, har i alla fall jag tänkt "ja, ja!!", själv har jag alltid gått i full fart, kastat mig in i allt, engagera mig i det mesta. Politik, insändare, hyresgästföreningar mm.
När jag förstod att de var något som var fel, var när jag stod och bara tittade på mina saker i gamla lgh, och inte visste vad jag skulle göra med dem, eller när jag stressad åkte in till Coop och inte visste vad jag skulle göra där, när jag väl var inne i affären. Var bara att vända och åka hem.
De började nog långt innan, har bl a hjälpt till att vårda en svårt sjuk vän, blev mer en hemvårdare än vän, de är tufft att hjälpa en vän med städ och matlagning när man samtidigt ser personen tyna bort och som sagt bara vill vara vän. Men i och med de geografiska avtåndet mellan oss, så försvann vän relationen, fanns liksom ingen tid. Till slut sa jag ifrån mig "hemhjälpssysslan" och kände och känner mig nog fortfarande som en svikare. Vi är fortfarande vänner.Även om jag inte åker dit så ofta nu, men vi pratar i tel. Han är så påverkad av sina starka mediciner och har nog inte så långt kvar, så jag vet inte om han kommer ihåg att vi pratar.
Jag har svårt att fokusera på mig själv, och lider nog av ett riktigt svårt kontrollbehov, så när jag började gå på högvsarv och hjärnan inte hängde med blev de som det blev, bla hur jävla dumma beslut man kan ta, hade världens skönaste soffa, men fick av min dotter, nys om en mycket fin hörnsoffa......Till saken hör att jag i hela mitt liv sagt att jag skulle aldrig och jag menar aldrig vilja ha en hörnsoffa. Hos andra helt ok, men hos mig no,no.
Jag har lite dille på att möblera om, och det är svårt med en hörnsoffa. Men vad gör jag i mitt förvirrade tillstånd, jo, de är klart jag ska ha hörnsoffan, ger bort min älsklings soffa till en vän på området och tar in den nya soffan i min nya lgh. Vad var det jag sa, hatade soffan från första dagen, verkligen hatade den. T o m min rabiessmittade "pitbull, vägrade ligga i soffan, då är det illa.
Samtidigt vid flytt, så fick jag tapeter för att tapetsera om både hall samt v-rum, detta skulle ske innan jag flytta in, men allt sket sig av olika orsaker. Så jag satt i en "skitsoffa" utan nya tapeter i min nya lgh, och i mitt mående kändes de som livet var slut. Inga vänner hade jag heller, kändes det som, nu var det synd om mig:(. Hänga sig, var ett alternativ.
Låter nog väldigt illa, men det var illa, för när hjärnan inte fungerar tänker man inte logiskt,. Jag hörde inte heller vad andra sa till mig. Jag ville tänka positivt och jag ville framförallt bli mitt gamla jag.
Nu har jag lovat läkaren att ta det lugnt och vila mycket, hörnsoffan har jag blivit av med, ska hämta en soffa i Bomhus (Htta en exakt lika på blocket), målarna har kommit och ska göra klar hallen idag, v-rummet får jag vänta med, men det gör inget för snart har jag en "riktig" soffa. jag börjar bli mitt gamla jag, och jag behöver inte ha kontoll på allt, ska tänka mer på mig själv och jag har i alla fall några riktiga vänner på området, och de kommer man långt med.
Ja vid min flytt gick jag in i den "berömda" väggen, tänkte inte, lyssnade inte på min magkänsla, och lyckades röra om de mesta, ekonomin, packning, möbler mm. Tappade totalt mig själv, de är svårt att hämta sig efteråt, trodde inte det.
När man hört om människor som är "utbrända", gått in i "väggen" mm, har i alla fall jag tänkt "ja, ja!!", själv har jag alltid gått i full fart, kastat mig in i allt, engagera mig i det mesta. Politik, insändare, hyresgästföreningar mm.
När jag förstod att de var något som var fel, var när jag stod och bara tittade på mina saker i gamla lgh, och inte visste vad jag skulle göra med dem, eller när jag stressad åkte in till Coop och inte visste vad jag skulle göra där, när jag väl var inne i affären. Var bara att vända och åka hem.
De började nog långt innan, har bl a hjälpt till att vårda en svårt sjuk vän, blev mer en hemvårdare än vän, de är tufft att hjälpa en vän med städ och matlagning när man samtidigt ser personen tyna bort och som sagt bara vill vara vän. Men i och med de geografiska avtåndet mellan oss, så försvann vän relationen, fanns liksom ingen tid. Till slut sa jag ifrån mig "hemhjälpssysslan" och kände och känner mig nog fortfarande som en svikare. Vi är fortfarande vänner.Även om jag inte åker dit så ofta nu, men vi pratar i tel. Han är så påverkad av sina starka mediciner och har nog inte så långt kvar, så jag vet inte om han kommer ihåg att vi pratar.
Jag har svårt att fokusera på mig själv, och lider nog av ett riktigt svårt kontrollbehov, så när jag började gå på högvsarv och hjärnan inte hängde med blev de som det blev, bla hur jävla dumma beslut man kan ta, hade världens skönaste soffa, men fick av min dotter, nys om en mycket fin hörnsoffa......Till saken hör att jag i hela mitt liv sagt att jag skulle aldrig och jag menar aldrig vilja ha en hörnsoffa. Hos andra helt ok, men hos mig no,no.
Jag har lite dille på att möblera om, och det är svårt med en hörnsoffa. Men vad gör jag i mitt förvirrade tillstånd, jo, de är klart jag ska ha hörnsoffan, ger bort min älsklings soffa till en vän på området och tar in den nya soffan i min nya lgh. Vad var det jag sa, hatade soffan från första dagen, verkligen hatade den. T o m min rabiessmittade "pitbull, vägrade ligga i soffan, då är det illa.
Samtidigt vid flytt, så fick jag tapeter för att tapetsera om både hall samt v-rum, detta skulle ske innan jag flytta in, men allt sket sig av olika orsaker. Så jag satt i en "skitsoffa" utan nya tapeter i min nya lgh, och i mitt mående kändes de som livet var slut. Inga vänner hade jag heller, kändes det som, nu var det synd om mig:(. Hänga sig, var ett alternativ.
Låter nog väldigt illa, men det var illa, för när hjärnan inte fungerar tänker man inte logiskt,. Jag hörde inte heller vad andra sa till mig. Jag ville tänka positivt och jag ville framförallt bli mitt gamla jag.
Nu har jag lovat läkaren att ta det lugnt och vila mycket, hörnsoffan har jag blivit av med, ska hämta en soffa i Bomhus (Htta en exakt lika på blocket), målarna har kommit och ska göra klar hallen idag, v-rummet får jag vänta med, men det gör inget för snart har jag en "riktig" soffa. jag börjar bli mitt gamla jag, och jag behöver inte ha kontoll på allt, ska tänka mer på mig själv och jag har i alla fall några riktiga vänner på området, och de kommer man långt med.
Kommentarer
Trackback
