Flyttar aldrig mer, i detta liv
Nu har jag och min vilde flyttat och de gör jag aldrig om, har sagt det förr , men nu menar jag det. Nu blir det flytt i svart plastsäck. Med andra ord när jag dött. Hade bara bott i min gaml lägenhet i c:a 2 år och ändå måste jag ha samlat på mig en hel del, förstår inte vad allt kommer ifrån. Nu förstår jag varför folk säger "men, vad lycklig du är som har en klädkammare", nu har jag inte det, och det märks. För den där klädkammaren som man ska vara lycklig över fungerar skitbra som förråd och skräpkammare. Bara lasta in och stänga dörren.
Nej i den nya lgh är det riktiga garderober och i dem ska man hänga och vika ordentligt, annars får inget plats. Låter kanske som om jag bara kastar in allt bakom dörrar, nu är de inte riktigt så, men ibland är det skönt att göra det, För mig kallas det homestajling, modell budgetvariant. När gäster eller andra besökare kommer så slänger man in allt i dessa klädkammare, stänger dörren och vips så tycker alla att det är ordning.
nu blir det ju problem, jag har ju ingen klädkammare, så hur ska jag lösa detta, att på äldre dagar bli väldigt ordningsam, kan bli problem, går det att lära gamla hundar sitta.
För övrigt har mitt liv varit väldigt "kaos", inget har funkat som det skulle ha gjort, den planerade flytten, blev en panikflytt två dagar tidigare än jag räknat med. Tack de grannar som ställde upp och hjälpte mig, samt min väninna och min yngsta son, är er evigt tacksamma. Utan er hade det aldrig gått, var på gränsen till sammanbrott. De sitter lite kvar, har väldigt svårt att leva nuet just nu, har massa måsten i huvudet, och de jag verkligen måste har försvunnit ur huvudet, tror jag vet hur det känns att gå in i väggen. Mest påtagligt blev det när jag helt plötsligt stressde in till affären med bussen, måste bara dit. Vet än idag inte vad jag skulle göra där, stod som ett fån när jag kom in i affären!? Bara att ta bussen hem.
De är och var en otäck känsla, total kortslutning, har fortfarande som sagt svårt att hitta tillbaka till ett inre lugn, känner mig som en and, ser lugn ut på ytan men under ytan går fötterna som vispar för att hålla sig flytande.
Nu ska jag ju bo här tills jag dör, men om jag inte lär mig slappna av kan de bli ett kort boende, för denna inre stress är inte ok. Kan få hjärtinfarkt för mindre.
Nej i den nya lgh är det riktiga garderober och i dem ska man hänga och vika ordentligt, annars får inget plats. Låter kanske som om jag bara kastar in allt bakom dörrar, nu är de inte riktigt så, men ibland är det skönt att göra det, För mig kallas det homestajling, modell budgetvariant. När gäster eller andra besökare kommer så slänger man in allt i dessa klädkammare, stänger dörren och vips så tycker alla att det är ordning.
nu blir det ju problem, jag har ju ingen klädkammare, så hur ska jag lösa detta, att på äldre dagar bli väldigt ordningsam, kan bli problem, går det att lära gamla hundar sitta.
För övrigt har mitt liv varit väldigt "kaos", inget har funkat som det skulle ha gjort, den planerade flytten, blev en panikflytt två dagar tidigare än jag räknat med. Tack de grannar som ställde upp och hjälpte mig, samt min väninna och min yngsta son, är er evigt tacksamma. Utan er hade det aldrig gått, var på gränsen till sammanbrott. De sitter lite kvar, har väldigt svårt att leva nuet just nu, har massa måsten i huvudet, och de jag verkligen måste har försvunnit ur huvudet, tror jag vet hur det känns att gå in i väggen. Mest påtagligt blev det när jag helt plötsligt stressde in till affären med bussen, måste bara dit. Vet än idag inte vad jag skulle göra där, stod som ett fån när jag kom in i affären!? Bara att ta bussen hem.
De är och var en otäck känsla, total kortslutning, har fortfarande som sagt svårt att hitta tillbaka till ett inre lugn, känner mig som en and, ser lugn ut på ytan men under ytan går fötterna som vispar för att hålla sig flytande.
Nu ska jag ju bo här tills jag dör, men om jag inte lär mig slappna av kan de bli ett kort boende, för denna inre stress är inte ok. Kan få hjärtinfarkt för mindre.
Kommentarer
Trackback
