Är våren på väg i Byn
Nu tror jag våren är på väg till Byn, gubbarna poppar upp som små tussilago, fast inte är de gula, den s k ledaren av den "inre cirkeln" lyser upp med sin blå jacka, lite likt min egen jacka i färgen:). Sen ha vi han med röda, han har ju stått/suttit ute till och från i stort sett hela vintern. De gubbarna tillhör olika "läger", förr huserade de tillsammans men efter allt för mycket tjafs och skitsnack lämnade den röda sidan och fann sin egen plats. Den röda sitter i sin egen lugn värld och bara myser, han är som en liten tomte, han var bl a med och hjälpte till med min flytt. Då kommenterade min väninna som också kommit för att hjälpa till, "Men gud va Du är lik Per Oscarsson" och hon har så rätt så.
Den blå sidan lyste med sin frånvara under min flytt, men satt glatt i sitt fönstret och vinkade, längtar nästan till vi träffas, för han kommer säkert att ha åsikter om min flytt. Den mannen tror att han vet och kan allt samt har nog jobbat med allt också enl honom själv. De är ju alltid bra med råd, men man måste nog ha lite självinsikt också, något jag tror saknas där.
Som när vi fick hyreshöjning, och i informationen som skickades ut, stod det b l a att fönsterna skulle åtgärds, istället för att tycka det ska bli bra att bli av med ev drag i fönsterna, muttrade vår lilla blå om att "då måste man ju ta bort allt från fönstret". Ja, de hör liksom till att man plockar bort saker när hantverkare kommer.
Ja jag har j flyttat, ja inte från Byn, nej nej de kommer jag nog nte göra. Har bara bytt lgh i området, men de känns som om jag flyttat väldigt lång bort. Här ser man nästan aldrig någon, hör ingen heller, ja man hör att de slår i porten, bor längst ned så kan inte undvika höra det, plus att det slår verkligen i porten. Skulle aldrig kunna hända i min förra trapp, där fick man smyga in och ajabaja om man slog i någon dörr. Nästat så jag saknar det lite, tänkte på det när jag tvätta igår. Vi hade i alla fall det frächaste tvättstugan i området skulle jag kunna tro. I denna jag har nu finns mycket kvar att önska sig.
Den senaste tiden har jag fått testa mitt tålamod, vilket jag har väldigt svårt för, är en människa som vill att livet ska flyta på, hatar att vara beroende av andra, som en trotsig barnunge "Kan själv", samt att jag alltid har gjort det mesta själv. Blir så när man i stort sett levt ensam med barn i hela sitt liv. Men vissa saker måste jag ju inse att jag inte fixar själv, men gud va svårt det är:(. Men vet att allt kommer att fixa sig. En sak har jag ju lärt mig under den här processen, att lyssna på min egen magkänsla.
För att inte helt snöa in i mitt dåliga mående, var jag och testa Zumba häromdagen, trodde jag hade taktkänsla:). Nu förstår jag varför mina barn skrattar åt mig när jag försöker dansa och tror jag är bra på det, då menar jag inte "släpdans", utan när jag svänger mina lurviga ska de vara till de mix-megapol bjuder på. Tur att man lever själv. Jag kommer aldrig säga att vi kvinnor är bra på att göra fler saker samtidigt, för mig var det helt omöjligt att få ihop armar, ben och höfter i samma rytm, samtidigt. Ja men dansa hemma och tro jag är så bra som jag vill vara kommer jag aldrig sluta med, hunden blir i alla fall glad.
Den blå sidan lyste med sin frånvara under min flytt, men satt glatt i sitt fönstret och vinkade, längtar nästan till vi träffas, för han kommer säkert att ha åsikter om min flytt. Den mannen tror att han vet och kan allt samt har nog jobbat med allt också enl honom själv. De är ju alltid bra med råd, men man måste nog ha lite självinsikt också, något jag tror saknas där.
Som när vi fick hyreshöjning, och i informationen som skickades ut, stod det b l a att fönsterna skulle åtgärds, istället för att tycka det ska bli bra att bli av med ev drag i fönsterna, muttrade vår lilla blå om att "då måste man ju ta bort allt från fönstret". Ja, de hör liksom till att man plockar bort saker när hantverkare kommer.
Ja jag har j flyttat, ja inte från Byn, nej nej de kommer jag nog nte göra. Har bara bytt lgh i området, men de känns som om jag flyttat väldigt lång bort. Här ser man nästan aldrig någon, hör ingen heller, ja man hör att de slår i porten, bor längst ned så kan inte undvika höra det, plus att det slår verkligen i porten. Skulle aldrig kunna hända i min förra trapp, där fick man smyga in och ajabaja om man slog i någon dörr. Nästat så jag saknar det lite, tänkte på det när jag tvätta igår. Vi hade i alla fall det frächaste tvättstugan i området skulle jag kunna tro. I denna jag har nu finns mycket kvar att önska sig.
Den senaste tiden har jag fått testa mitt tålamod, vilket jag har väldigt svårt för, är en människa som vill att livet ska flyta på, hatar att vara beroende av andra, som en trotsig barnunge "Kan själv", samt att jag alltid har gjort det mesta själv. Blir så när man i stort sett levt ensam med barn i hela sitt liv. Men vissa saker måste jag ju inse att jag inte fixar själv, men gud va svårt det är:(. Men vet att allt kommer att fixa sig. En sak har jag ju lärt mig under den här processen, att lyssna på min egen magkänsla.
För att inte helt snöa in i mitt dåliga mående, var jag och testa Zumba häromdagen, trodde jag hade taktkänsla:). Nu förstår jag varför mina barn skrattar åt mig när jag försöker dansa och tror jag är bra på det, då menar jag inte "släpdans", utan när jag svänger mina lurviga ska de vara till de mix-megapol bjuder på. Tur att man lever själv. Jag kommer aldrig säga att vi kvinnor är bra på att göra fler saker samtidigt, för mig var det helt omöjligt att få ihop armar, ben och höfter i samma rytm, samtidigt. Ja men dansa hemma och tro jag är så bra som jag vill vara kommer jag aldrig sluta med, hunden blir i alla fall glad.
Kommentarer
Trackback
