Livet....
I går var jag inne i stan och luncha med min dotter, vi satt ute på en uteservering, kan det bli bättre. Solen sken och folk såg glada och nöjda ut. Även A-lags gubbarna skrattade och verkade må toppen, tänk vad lite sol kan göra. Vi lever ju med varannandags väder för idag regnar det igen.
På kvällen kom min bästa kompis och lämnade jordgubbar till mig, han är så gullig måste vara en av världens mest omtänksamma. hans särbo ska verkligen vara glad, de tror jag hon är också. Att alla är lite extra trevliga mot mig just nu är nog också för att jag har börjat med min beh. Känner mig ganska bra ändå, de enda är att jag fryser faktiskt mer, inatt sov jag med två täcken. Kan kanske bero på vädret också men tror inte det, sover inte med två täcken ens på vintern i vanliga fall. Så om ni ser någon ut och gå med vinterpäls och mössa när det är 30 grader så är det bara jag;).
Nu tror jag inte att jag kommer att må så här "bra" hela tiden, värst ska brukar det bli efter 6 till 8 veckor så vi får väl se. Nu är det ju så att min dotter och framförallt hennes sambo säger att allt sitter i huvudet. Jag kan förstå vad de menar, sjukdomar i sig sitter inte i huvudet, men vad man gör med sin sjukdom samt sitt mående sitter i huvudet.
Jag hade målat uppp min första cellgifts spruta som de värsta man kan göra och att jag kulle bli jätte sjuk, tror på lite omvänd psykologi, så jag blev överraskad när det inte blev som jag trott. Men men ska inte ropa hej förräns man är över ån, heter de väl. Men jag tar en dag i taget.
Jag oroar mig mer för väder m m, är det sommar ska det vara varmt, jag tycker om när det regnar men inte när det är kallt så de stör mig lite. har man inget annat att bry sig om, så tar vi vädret.
Här där jag bor är det lugnt och skönt, ser inte så många mer än mina o "pitbullens" hundvänner, jo träffade faktiskt en ungt par som nyligen har blivit föräldrar, när jag var ute med vilden. Tänk att nu får man knappt komma till BB för att föda, de är bara in och ut som gäller. På min tid fick man stanna minst en vecka, de var visserligen på två vis, men man hann börja längta hem i alla fall.
Nu är ju föda barn ingen sjukdom, och kvinnor ska ju snacka om stt föda barn........alla har väl sett reklamen, men i alla fall. De tar på krafterna och sen beror de väl vad man kommer hem till, kanske fler små barn, kanske ensam karln måste jobba mm. Ja hade de varit män som född barn hade de säkert fått bo på hotell en månad. För vad de gäller inom vård är kvinnor särbehandlade.Om en man får ont i magen, halsbränna m m ska hjärtat kollas, en kvinna får rådet att ta något mot halsbränna. Nu är vi kvinnor mer tåliga, vi ä ett starkt släkte både i djur- och människovärlden.
Ja jag får väl önska trevlig midsommar och bättre väder, större ambitioner har jag inte just nu!
På kvällen kom min bästa kompis och lämnade jordgubbar till mig, han är så gullig måste vara en av världens mest omtänksamma. hans särbo ska verkligen vara glad, de tror jag hon är också. Att alla är lite extra trevliga mot mig just nu är nog också för att jag har börjat med min beh. Känner mig ganska bra ändå, de enda är att jag fryser faktiskt mer, inatt sov jag med två täcken. Kan kanske bero på vädret också men tror inte det, sover inte med två täcken ens på vintern i vanliga fall. Så om ni ser någon ut och gå med vinterpäls och mössa när det är 30 grader så är det bara jag;).
Nu tror jag inte att jag kommer att må så här "bra" hela tiden, värst ska brukar det bli efter 6 till 8 veckor så vi får väl se. Nu är det ju så att min dotter och framförallt hennes sambo säger att allt sitter i huvudet. Jag kan förstå vad de menar, sjukdomar i sig sitter inte i huvudet, men vad man gör med sin sjukdom samt sitt mående sitter i huvudet.
Jag hade målat uppp min första cellgifts spruta som de värsta man kan göra och att jag kulle bli jätte sjuk, tror på lite omvänd psykologi, så jag blev överraskad när det inte blev som jag trott. Men men ska inte ropa hej förräns man är över ån, heter de väl. Men jag tar en dag i taget.
Jag oroar mig mer för väder m m, är det sommar ska det vara varmt, jag tycker om när det regnar men inte när det är kallt så de stör mig lite. har man inget annat att bry sig om, så tar vi vädret.
Här där jag bor är det lugnt och skönt, ser inte så många mer än mina o "pitbullens" hundvänner, jo träffade faktiskt en ungt par som nyligen har blivit föräldrar, när jag var ute med vilden. Tänk att nu får man knappt komma till BB för att föda, de är bara in och ut som gäller. På min tid fick man stanna minst en vecka, de var visserligen på två vis, men man hann börja längta hem i alla fall.
Nu är ju föda barn ingen sjukdom, och kvinnor ska ju snacka om stt föda barn........alla har väl sett reklamen, men i alla fall. De tar på krafterna och sen beror de väl vad man kommer hem till, kanske fler små barn, kanske ensam karln måste jobba mm. Ja hade de varit män som född barn hade de säkert fått bo på hotell en månad. För vad de gäller inom vård är kvinnor särbehandlade.Om en man får ont i magen, halsbränna m m ska hjärtat kollas, en kvinna får rådet att ta något mot halsbränna. Nu är vi kvinnor mer tåliga, vi ä ett starkt släkte både i djur- och människovärlden.
Ja jag får väl önska trevlig midsommar och bättre väder, större ambitioner har jag inte just nu!
Kommentarer
Trackback
