Våren har verkligen kommit till byn
Sitter och skriver lite då tel ringer, de är ett privat nr. "Hej, jag heter Maria och jag ringer från polisen". Då sätter min hjärna igång, Vad har hänt, vad har jag eller mina barn gjort, tusen tankar far genom huvudet. Varför jag reagerar så vet jag inte, de bara händer, hjärnan går på full styrka, katastrof. Samma sak med min dotter, när hon är ute och kör bil, ser hon en polis får hon panik. Varför, är ett mysterium.
I mitt fall var det ju inte så farligt, de ville förhöra mig om att jag blev vittne till en smitningsolycka på området för några veckor sedan. De var en bil som backade ut från parkeringen och slog i bilen som var parkerad bredvid, de small till och bilföraren bromsade tvärt och jag trodde han/hon skulle kliva ur, men icke, drog iväg som en avlöning.
Jag sa till mitt barnbarn och hennes kompis att bilen måste ju kört in i den andra, och de höll med, så vi gick fram och titta på bilen som stod kvar. Mycket riktigt de var en stor buckla i dörren. Jag hade ingen aning om vems bilen var kl var också efter 21.00 en lördagkväll, men tro det eller ej ut kommer min kära vän "Ledaren" uppsnoffad för att gå på vår lokala "Pub", kareokekväll. Han visste så klart vem om ägde den påkörda bilen, fattas bara.
Så med "ledaren" i täten, två barn bärande på varsin pizza samt en kärring m hund (Jag), travade vi upp till killen. Han öppnade dörren och såg ganska chockad ut, och de innan jag hunnit berätta om mitt ärende. Jag frågade honom om han hade en buckla på bilen, och han svarade "nej", "men de har Du nu" sa jag och förklarade för honom om händelsen.
Dagen efter ringer han och polisen är på plats, de vill fråga mig om händelsen, vilket märke på bil m m. Då fick jag lära mig att som vittne är jag nog totalt värdelös. Bilmärken är definitivt inte min grej, liten, kanske grå tror de var ett kommunmärke! Vad jag fick de ifrån har jag ingen aning om, kanske för att bilen påminde i storlek om deras mindre bilar. Hur som haver tror jag det räckte ändå och därav polisens samtal idag.
Fick för övrigt på måndagen efter händelsen lite skäll av en av "gubbarna" för att jag anklagat kommun, de var inte bra.....men jag kommenterade det med att de måste väl vara bättre att jag meddelat ägaren av bilen om händelsen, än att jag bara skitit i det. Hur man än vänder sig har man arslet bak.
"Pitbullen" och jag har varit ute på promenad, eftersom jag inte tillhör något "gäng" kan jag obehindrat gå emellan och prata med nästan alla, i de "rödas" finns en kvinna som hatar mig som pesten, hon var "kompis" med mig en gång i tiden, var vad jag trodde i alla fall, tillhörde förr de "blå" gänget när jag flyttade hit. Idag kallar hon mig för "ful, fet, fyllkärring", ful och fet kan jag kanske hålla med om, men fyllkärring ,har inte druckit på snart 12 år. Bryr mig inte så mycket, vet för övrigt inte vad jag gjort för fel mot henne. Men hennes beteende säger mer om henne än om mig.
Men nu satt ledaren för de "röda" själv och då går de bra att språka vid ett tag, han säger för övrigt inte så mycket mest, ja och jo. Men han är som en liten tomte. Sen vandrade vi förbi de "blå", dit vill min "pitbulle" gärna hon blir så ompysslad där. De satt i solen och väntade på om de skulle bli någon boule eller ej, mycket hänger på mannen från Lillhagen. De är tydligen han som bestämmer om tiderna och inte "ledaren"!. De hade även en diskussion om någon man på området, som ev blivit slagen eller ramlat i helgen, så ambulanen hade varit här. Enl "gubbarna" var han också vräkt men hade visst överklagat. De spekuleras hej villt om både den ena eller den andre, så jag och "pitbullen" vandrade hem till vår lgh med havsutsikt. Våren har verkligen kommit till byn.
I mitt fall var det ju inte så farligt, de ville förhöra mig om att jag blev vittne till en smitningsolycka på området för några veckor sedan. De var en bil som backade ut från parkeringen och slog i bilen som var parkerad bredvid, de small till och bilföraren bromsade tvärt och jag trodde han/hon skulle kliva ur, men icke, drog iväg som en avlöning.
Jag sa till mitt barnbarn och hennes kompis att bilen måste ju kört in i den andra, och de höll med, så vi gick fram och titta på bilen som stod kvar. Mycket riktigt de var en stor buckla i dörren. Jag hade ingen aning om vems bilen var kl var också efter 21.00 en lördagkväll, men tro det eller ej ut kommer min kära vän "Ledaren" uppsnoffad för att gå på vår lokala "Pub", kareokekväll. Han visste så klart vem om ägde den påkörda bilen, fattas bara.
Så med "ledaren" i täten, två barn bärande på varsin pizza samt en kärring m hund (Jag), travade vi upp till killen. Han öppnade dörren och såg ganska chockad ut, och de innan jag hunnit berätta om mitt ärende. Jag frågade honom om han hade en buckla på bilen, och han svarade "nej", "men de har Du nu" sa jag och förklarade för honom om händelsen.
Dagen efter ringer han och polisen är på plats, de vill fråga mig om händelsen, vilket märke på bil m m. Då fick jag lära mig att som vittne är jag nog totalt värdelös. Bilmärken är definitivt inte min grej, liten, kanske grå tror de var ett kommunmärke! Vad jag fick de ifrån har jag ingen aning om, kanske för att bilen påminde i storlek om deras mindre bilar. Hur som haver tror jag det räckte ändå och därav polisens samtal idag.
Fick för övrigt på måndagen efter händelsen lite skäll av en av "gubbarna" för att jag anklagat kommun, de var inte bra.....men jag kommenterade det med att de måste väl vara bättre att jag meddelat ägaren av bilen om händelsen, än att jag bara skitit i det. Hur man än vänder sig har man arslet bak.
"Pitbullen" och jag har varit ute på promenad, eftersom jag inte tillhör något "gäng" kan jag obehindrat gå emellan och prata med nästan alla, i de "rödas" finns en kvinna som hatar mig som pesten, hon var "kompis" med mig en gång i tiden, var vad jag trodde i alla fall, tillhörde förr de "blå" gänget när jag flyttade hit. Idag kallar hon mig för "ful, fet, fyllkärring", ful och fet kan jag kanske hålla med om, men fyllkärring ,har inte druckit på snart 12 år. Bryr mig inte så mycket, vet för övrigt inte vad jag gjort för fel mot henne. Men hennes beteende säger mer om henne än om mig.
Men nu satt ledaren för de "röda" själv och då går de bra att språka vid ett tag, han säger för övrigt inte så mycket mest, ja och jo. Men han är som en liten tomte. Sen vandrade vi förbi de "blå", dit vill min "pitbulle" gärna hon blir så ompysslad där. De satt i solen och väntade på om de skulle bli någon boule eller ej, mycket hänger på mannen från Lillhagen. De är tydligen han som bestämmer om tiderna och inte "ledaren"!. De hade även en diskussion om någon man på området, som ev blivit slagen eller ramlat i helgen, så ambulanen hade varit här. Enl "gubbarna" var han också vräkt men hade visst överklagat. De spekuleras hej villt om både den ena eller den andre, så jag och "pitbullen" vandrade hem till vår lgh med havsutsikt. Våren har verkligen kommit till byn.
Kommentarer
Trackback
