Om jag syns eller hörs är egentligen en bagatell

I bland undrar jag om jag är osynlig, bla i morse, blev väkt av min son som ringde kl 06.00 och frågade på vilket nr jag bodde eftersom det brann på en adress vid mig. Som tur var så var det inte mitt hus. Men jag kände röklukten och gick ut, avspärrat till min port samt fullt med brandbilar, polis samt ambulans. De stackars boende stod ute samt satt i en port, jag erbjöd mig att de fick komma in till mig. Men enl dem väntade de på Fastighetsjouren som skulle fixa någonstans att vara.

När Fastighetsjouren kom, gick han upp till vår kvarterslokal, skulle vara lämpligt att vara i, men han kom inte in.
De är där jag börjar fundera över om jag varken syns eller hörs, eftersom jag är tidigar ordförande i den lokala HGF, och även den senaste, vet jag att låset bytts ut, jag säger det till killen på Fastighetsjouren, men han nonchalerar mig totalt, ringer upp ett nr som står på dörren. Killen uppger fel adress till kvinnan han pratar med, så hon uppger en person som ska ha nyckel till den lokal hon tror han talar om. När han lägger på luren säger jag till honom igen att de inte har någon nyckel samt att han uppgett fel adress, åter igen talar jag om för honom att låset är bytt.
Men inte lyssnar han på det, han fortsätter ringa till olika personer, varje gång han lägger på säger jag åt honom, låset är bytt.Nycklarna finns i stan eller ring vår vaktmästare. Han kan ha nyckel, låset är bytt.....men nej, verkar som han inte vill höra mig eller så finns jag inte!

Till slut blir jag så frustrerad att jag helt enkelt skiter i det, jag går in brygger kaffe och ringer min son, frågar honom om jag inte finns, varför ingen lyssnar på mig. Han är lugnet själv och säger kan bero på chock eller stress, ja men killen på Fastighetsjouren ska väl varken vara chockad eller stressad. Han har ju jour!

Tittar ut genom fönstret öch får se vår kära vaktmästares bil samt att dörren är öppen på lokalen, skont, tog ungefär en timme, hade kunnat gått fortare om  killen på Fastighetsjouren  lyssna på mig, jag stod ju bredvid hela tiden.

Antingen kan det vara så att:
Varför ska man lyssna på en kvinna, eller så såg han mig som en tokig kärring, som inte visste något, och bara sprang och yra, eller också så finns jag inte.De här är ett fenomen jag ofta varit med om, när människor pratar över huvudet på mig, t o m pratat om mig i tredje person fast jag stått bredvid. Nu är det ju så att jag är inte direkt liten, då menar jag inte på längden utan bredden :) så synas måste jag ju göra. Vill inte tro att det kan vara så att p g a min vikt, som folk nonchalerar mig. Men har faktiskt börjat fundera i dessa banor.

Jag är i alla fall glad att ingen människa skadades, däremot överlevde inte Garm, grannens hund, som dog av rökutvecklingen. Så om jag syns eller hörs är egentligen en bagatell.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0