Livet i allmänhet..
Nu var det ett tag sen, ja jag har fastnat i facebook träsket, kan inte slita mig, varje dag måste jag gå in och se vad som händer! Varför då själv uppdaterar jag mig inte speciellt mycket, mer än att delar de jag tycker om samt gillar väldigt mycket. Ja det blir faktiskt ett beroende och ett beroende som jag faktiskt skulle kunna klara mig väldigt bra utan.
Vad det gäller beroende så har jag tagit mig i kragen och dragit ned på mitt godis ätande, var så illa tvungen, har mått ganska dåligt psykiskt hela våren och då tillbringat min tid med att tröstäta, de jag tröstäter är godis, tårtor, bullar mm i mängder. Jag är på gränsen till bulimi utan att spy, men jag skulle gärna vilja göra det. Men nu ska et vara slut på det, jag har gått över till frysta hallon på inrådan av min vältränae yngsta son, som sysslar med cross fit och äter LCHF, vet fler som äter det och en tjej på området där jag bor har gått ned 15 kg, hon ser hur fräsch ut som helst, känner knappt igen henne.
Ja jag tror ju inte för min del att jag någon gång i livet kommer att se ut som någon som man ser i alla bantnings reportage, men för min egen hälsa är de ju bra att tänka på vad man äter, kärringen är ju ingen ungdom längre, fan nästa år blir jag 60 och känner mig inte en dag över 20, ganska kul och inte helt ovanligt heller, pratade med min faster i Södertälje häromdagen, hon är 83 år och när vi pratade om att jag snart fyller 60 sa hon "då är Du snart ifatt mig" och sen skrattade vi. För jag kommer ihåg när jag var liten och då tyckte jag hon var en gammal tant. Hon är en krut kärring som fortfarande kör bil och tar hand om hus och trädgård alldeles själv. Sen säger hon också att i sinnet känner hon sig mycket yngre. Men jag säger alltid att ålder är bara en siffra.
Själv så är några av mina bästa vänner på området runt 30 och , jag har bla a adopterat en par här som ska få ta hand om mig när jag blir äldre, de jobbar inom äldre vården så de är redan kvalificerade för att ta hand om mig. Mina egna barn kommer nog låsa in mig och kasta nyckeln annars, jag har lovat dem att de ska få skjuta mig när jag blir som min mamma , så jag ligger redan i riskzonen för länge sedan. Därför är det bättre att umgås med ungdomarna på området som inte är känslomässigt bundna vid mig., Jag har alltid haft lätt för att umgås med de som är yngre än mig, är väl ganska barnslig kanske, eller inte, har bara lätt att anpassa mig till olika situationer, samt olika människor. Jag är den jag är och man får ta mig som jag är annars får det va...
En del personer har ju svårt för det, har lyckats skaffa mig en hel del fiender genom åren, men de är människor som jag faktiskt inte behöver i mitt liv heller och inga jag saknar,, De roliga i det här är att de människor som verkar tycka sämst om mig är människor som inte känner mig??
På min gata där jag bor, finns en person som har något väldigt emot mig, fråga mig inte varför!!! den personer muttrar och fräser varje gång personen ser mig. Jag har frågat vad felet är men får bara massor med fula ord samt hot tillbaka, jag kan inte undviks personen heller och ska ju inte behövs det. Häromdagen hotad personen mig med sina hundar, där går gränsen......en gång till och det blir en polissak. Nu är jag inte ett dugg rädd för hundarna, de ser väldigt snälla ut och skulle nog bli glada om jag fick klappa dem, men de är sättet som retar upp mig. jag pratade rent allmänt med polisen då det precis inträffat och de sa att man får absolut inte hota med djur även om det står ord mot ord, så ser de allvarligt på det, men jag väntar med en anmälan. Men händer det en gång till då jävlar..........
Jag älskar ju området där jag bor, och jag älskar alla människor med, mer eller mindre i alla fall, de här är ett område som är toppen. Hur många områden kan man gå ut på och bli bjuden på kaffe direkt på morgonen, inte många
Vad det gäller beroende så har jag tagit mig i kragen och dragit ned på mitt godis ätande, var så illa tvungen, har mått ganska dåligt psykiskt hela våren och då tillbringat min tid med att tröstäta, de jag tröstäter är godis, tårtor, bullar mm i mängder. Jag är på gränsen till bulimi utan att spy, men jag skulle gärna vilja göra det. Men nu ska et vara slut på det, jag har gått över till frysta hallon på inrådan av min vältränae yngsta son, som sysslar med cross fit och äter LCHF, vet fler som äter det och en tjej på området där jag bor har gått ned 15 kg, hon ser hur fräsch ut som helst, känner knappt igen henne.
Ja jag tror ju inte för min del att jag någon gång i livet kommer att se ut som någon som man ser i alla bantnings reportage, men för min egen hälsa är de ju bra att tänka på vad man äter, kärringen är ju ingen ungdom längre, fan nästa år blir jag 60 och känner mig inte en dag över 20, ganska kul och inte helt ovanligt heller, pratade med min faster i Södertälje häromdagen, hon är 83 år och när vi pratade om att jag snart fyller 60 sa hon "då är Du snart ifatt mig" och sen skrattade vi. För jag kommer ihåg när jag var liten och då tyckte jag hon var en gammal tant. Hon är en krut kärring som fortfarande kör bil och tar hand om hus och trädgård alldeles själv. Sen säger hon också att i sinnet känner hon sig mycket yngre. Men jag säger alltid att ålder är bara en siffra.
Själv så är några av mina bästa vänner på området runt 30 och , jag har bla a adopterat en par här som ska få ta hand om mig när jag blir äldre, de jobbar inom äldre vården så de är redan kvalificerade för att ta hand om mig. Mina egna barn kommer nog låsa in mig och kasta nyckeln annars, jag har lovat dem att de ska få skjuta mig när jag blir som min mamma , så jag ligger redan i riskzonen för länge sedan. Därför är det bättre att umgås med ungdomarna på området som inte är känslomässigt bundna vid mig., Jag har alltid haft lätt för att umgås med de som är yngre än mig, är väl ganska barnslig kanske, eller inte, har bara lätt att anpassa mig till olika situationer, samt olika människor. Jag är den jag är och man får ta mig som jag är annars får det va...
En del personer har ju svårt för det, har lyckats skaffa mig en hel del fiender genom åren, men de är människor som jag faktiskt inte behöver i mitt liv heller och inga jag saknar,, De roliga i det här är att de människor som verkar tycka sämst om mig är människor som inte känner mig??
På min gata där jag bor, finns en person som har något väldigt emot mig, fråga mig inte varför!!! den personer muttrar och fräser varje gång personen ser mig. Jag har frågat vad felet är men får bara massor med fula ord samt hot tillbaka, jag kan inte undviks personen heller och ska ju inte behövs det. Häromdagen hotad personen mig med sina hundar, där går gränsen......en gång till och det blir en polissak. Nu är jag inte ett dugg rädd för hundarna, de ser väldigt snälla ut och skulle nog bli glada om jag fick klappa dem, men de är sättet som retar upp mig. jag pratade rent allmänt med polisen då det precis inträffat och de sa att man får absolut inte hota med djur även om det står ord mot ord, så ser de allvarligt på det, men jag väntar med en anmälan. Men händer det en gång till då jävlar..........
Jag älskar ju området där jag bor, och jag älskar alla människor med, mer eller mindre i alla fall, de här är ett område som är toppen. Hur många områden kan man gå ut på och bli bjuden på kaffe direkt på morgonen, inte många
Kommentarer
Trackback
