Empati o syskon!!
Varför lär jag mig aldrig att vissa människor verkar sakna empati, värst är det när de är en släkting. Kan ju vara fel på mig men jag tycker man ska ställs upp på andra som har det sämre en än själv eller på människor som har det jobbigt. Men jag har förstått att i dagens samhälle är det något man tydligen inte ska. Lev efter devisen "Sköt dig själv och skit i andra" är tydligen det senaste. Jag fattar inte hur människor är funtade, som klarar att leva så.Jag har en när en bror som verkar leva så, han har det mesta villa, sommarstuga mm. Sommarstugan ett arv från våra föräldrar, ägde vi ihop tills inte för länge sedan då han fick köpa ut mig, eftersom jag har skulder så gick pengarna direkt dit. han gjorde klippet kan man lugnt säga, men å andra sidan var jag aldrig där men i alla fall, inredningen ingick inte i köpet.
Så eftersom det är sommar, ska vara i alla fall, och de har varit en hel del extra utgifter slog jag en signal till honom för att höra hur mycket han kunde tänka sig bet för sakerna i huset. Nu pratar vi inga stora summor och han vet min ekonomi, men va trodde jag!! Han sa att de var inte så mycket saker kvar, de var tydligen "kastade" och de som var kvar var det inget värde i? Tänka sig vad lämpligt...........jag som är för snäll eller dumsa lite fint "Ja men 500 - 1000 kr kan de väl vara värt?" men icke jag kunde få en gammal klocka!!!!! Nu är det så stugan ligger i Småland han bor i en förort till Stockholm och han skulle aldrig komma hit med klockan och reserna för mig skulle bli för dyrt, har inget körkort heller.
Jag försökte få honom att fatta vad jag menade, lite förståelse och empati kunde man väl räkna med, enl honom själv, de få gånger jag har träffat honom, så skulle det ju inte drabba någon fattig. kan ju vara ren och skär lögn också, att han har sååååå mycket pengar menar jag! Vad vet jag och inte bryr jag mig heller, de jag brydde mig om och blev besviken över är hur han kan sitta i sommarstugan, för de var precis vad han gjorde och känna sig nöjd över sig själv.
Jag kan låta bitter, men de är inte de det handlar om utan jag kan bara inte förstå att man så totalt kan nonchalera en släkting och den enda syster man har, sen var de ju faktiskt mitt arv med, så jag blir bara ledsen men när jag tänker efter så ska jag ju inte bli det, vissa människor ändrar sig aldrig................
Om ingenting....
Var ju en kvinna som blev dödad av vargar för någon vecka sen på Kolmårdens djurpark, tragiskt men enl mig en risk man utsätter sig för bland rovdjur och med det jobbet. Jag skulle aldrig i hela mitt liv gå in bland vargar i flock, ja inte ens till en varg. Jag som skriker när jag ser en spindel. Sen har jag respekt för alla djur, även hundar. Vissa hundar är värre än andra, ta schäfer eller dobermann de är min generations kamphundar, än idag får jag kalla kårar när jag möter dem. Har ju fått höra sen jag var liten att dessa hundar äter barn till middag.
Dobermann var hangarhundar som bara hade ett syfte, att döda, sa man i alla fall och jag trodde de vuxna och eftersom jag var liten och litade på de vuxna så tror jag det än. Så de är hundar som jag undviker, jag tillbringar hellre en helkväll med en Amstaff och av en händelse så gjorde jag det för ett tag sen, var hundvakt åt en granne. Deras hund som är en Amstaff är världens gosiga hund, bara bus och helt underbart charmig. Han är stor och tar plats förstås till min "pittbulles" stora ilska för han tog hennes plats, hon knastrade lite och var väldigt förnärmad ett tag tills hon insåg att d inte var någon idé. Han bredde ut sig i hela vår soffa och även jag fick lite svårt att få någon plats. Men vad gjorde det när han bökade, skällde och snarkade så mysigt i vår soffan.
Dobermann var hangarhundar som bara hade ett syfte, att döda, sa man i alla fall och jag trodde de vuxna och eftersom jag var liten och litade på de vuxna så tror jag det än. Så de är hundar som jag undviker, jag tillbringar hellre en helkväll med en Amstaff och av en händelse så gjorde jag det för ett tag sen, var hundvakt åt en granne. Deras hund som är en Amstaff är världens gosiga hund, bara bus och helt underbart charmig. Han är stor och tar plats förstås till min "pittbulles" stora ilska för han tog hennes plats, hon knastrade lite och var väldigt förnärmad ett tag tills hon insåg att d inte var någon idé. Han bredde ut sig i hela vår soffa och även jag fick lite svårt att få någon plats. Men vad gjorde det när han bökade, skällde och snarkade så mysigt i vår soffan.
I går var det Midsommar afton "amatörernas afton" enl mig, så jag tog en tur till stan, hur skönt som helst nästan inte en människa. Vad jag upptäckte på stan var att man flyttat vår busshållplats, ja vad annars är det en buss i Gävle man rör så är det vår buss, så jag avreagera mig lite på chauffören. Rör inte vår buss!
Hemma i Byn, dött dött...... sen tillbringade jag eftermiddagen med att tvätta och mysa på balkongen, en sak är säker det var den finaste dagen i år i alla fall. När min granne kom hem från jobbet gick vi ut med våra vovvar och fast kl var närmare tio så var det skönt ute och solen hade ännu inte gått ned. men aldrig får man vara glad idag var det mulet igen och grått, men de är klart ett perfekt väder för alla människor som är bakis idag.
De kan med gott samvete sova bort hel dagen eller de i Byn som redan hängde på låset till vår Pizzeria , sitta och dricka öl mm utan att tänka på vädret. Nu tror jag inte de som hänger på låset här ute tänker på vädret eller vilken dag det är, de hänger där ändå.. För övrigt ska jag tillbringa min dag med att inte göra någonting en konst som kan vara svårare än man tror.
Livet i allmänhet..
Nu var det ett tag sen, ja jag har fastnat i facebook träsket, kan inte slita mig, varje dag måste jag gå in och se vad som händer! Varför då själv uppdaterar jag mig inte speciellt mycket, mer än att delar de jag tycker om samt gillar väldigt mycket. Ja det blir faktiskt ett beroende och ett beroende som jag faktiskt skulle kunna klara mig väldigt bra utan.
Vad det gäller beroende så har jag tagit mig i kragen och dragit ned på mitt godis ätande, var så illa tvungen, har mått ganska dåligt psykiskt hela våren och då tillbringat min tid med att tröstäta, de jag tröstäter är godis, tårtor, bullar mm i mängder. Jag är på gränsen till bulimi utan att spy, men jag skulle gärna vilja göra det. Men nu ska et vara slut på det, jag har gått över till frysta hallon på inrådan av min vältränae yngsta son, som sysslar med cross fit och äter LCHF, vet fler som äter det och en tjej på området där jag bor har gått ned 15 kg, hon ser hur fräsch ut som helst, känner knappt igen henne.
Ja jag tror ju inte för min del att jag någon gång i livet kommer att se ut som någon som man ser i alla bantnings reportage, men för min egen hälsa är de ju bra att tänka på vad man äter, kärringen är ju ingen ungdom längre, fan nästa år blir jag 60 och känner mig inte en dag över 20, ganska kul och inte helt ovanligt heller, pratade med min faster i Södertälje häromdagen, hon är 83 år och när vi pratade om att jag snart fyller 60 sa hon "då är Du snart ifatt mig" och sen skrattade vi. För jag kommer ihåg när jag var liten och då tyckte jag hon var en gammal tant. Hon är en krut kärring som fortfarande kör bil och tar hand om hus och trädgård alldeles själv. Sen säger hon också att i sinnet känner hon sig mycket yngre. Men jag säger alltid att ålder är bara en siffra.
Själv så är några av mina bästa vänner på området runt 30 och , jag har bla a adopterat en par här som ska få ta hand om mig när jag blir äldre, de jobbar inom äldre vården så de är redan kvalificerade för att ta hand om mig. Mina egna barn kommer nog låsa in mig och kasta nyckeln annars, jag har lovat dem att de ska få skjuta mig när jag blir som min mamma , så jag ligger redan i riskzonen för länge sedan. Därför är det bättre att umgås med ungdomarna på området som inte är känslomässigt bundna vid mig., Jag har alltid haft lätt för att umgås med de som är yngre än mig, är väl ganska barnslig kanske, eller inte, har bara lätt att anpassa mig till olika situationer, samt olika människor. Jag är den jag är och man får ta mig som jag är annars får det va...
En del personer har ju svårt för det, har lyckats skaffa mig en hel del fiender genom åren, men de är människor som jag faktiskt inte behöver i mitt liv heller och inga jag saknar,, De roliga i det här är att de människor som verkar tycka sämst om mig är människor som inte känner mig??
På min gata där jag bor, finns en person som har något väldigt emot mig, fråga mig inte varför!!! den personer muttrar och fräser varje gång personen ser mig. Jag har frågat vad felet är men får bara massor med fula ord samt hot tillbaka, jag kan inte undviks personen heller och ska ju inte behövs det. Häromdagen hotad personen mig med sina hundar, där går gränsen......en gång till och det blir en polissak. Nu är jag inte ett dugg rädd för hundarna, de ser väldigt snälla ut och skulle nog bli glada om jag fick klappa dem, men de är sättet som retar upp mig. jag pratade rent allmänt med polisen då det precis inträffat och de sa att man får absolut inte hota med djur även om det står ord mot ord, så ser de allvarligt på det, men jag väntar med en anmälan. Men händer det en gång till då jävlar..........
Jag älskar ju området där jag bor, och jag älskar alla människor med, mer eller mindre i alla fall, de här är ett område som är toppen. Hur många områden kan man gå ut på och bli bjuden på kaffe direkt på morgonen, inte många
Vad det gäller beroende så har jag tagit mig i kragen och dragit ned på mitt godis ätande, var så illa tvungen, har mått ganska dåligt psykiskt hela våren och då tillbringat min tid med att tröstäta, de jag tröstäter är godis, tårtor, bullar mm i mängder. Jag är på gränsen till bulimi utan att spy, men jag skulle gärna vilja göra det. Men nu ska et vara slut på det, jag har gått över till frysta hallon på inrådan av min vältränae yngsta son, som sysslar med cross fit och äter LCHF, vet fler som äter det och en tjej på området där jag bor har gått ned 15 kg, hon ser hur fräsch ut som helst, känner knappt igen henne.
Ja jag tror ju inte för min del att jag någon gång i livet kommer att se ut som någon som man ser i alla bantnings reportage, men för min egen hälsa är de ju bra att tänka på vad man äter, kärringen är ju ingen ungdom längre, fan nästa år blir jag 60 och känner mig inte en dag över 20, ganska kul och inte helt ovanligt heller, pratade med min faster i Södertälje häromdagen, hon är 83 år och när vi pratade om att jag snart fyller 60 sa hon "då är Du snart ifatt mig" och sen skrattade vi. För jag kommer ihåg när jag var liten och då tyckte jag hon var en gammal tant. Hon är en krut kärring som fortfarande kör bil och tar hand om hus och trädgård alldeles själv. Sen säger hon också att i sinnet känner hon sig mycket yngre. Men jag säger alltid att ålder är bara en siffra.
Själv så är några av mina bästa vänner på området runt 30 och , jag har bla a adopterat en par här som ska få ta hand om mig när jag blir äldre, de jobbar inom äldre vården så de är redan kvalificerade för att ta hand om mig. Mina egna barn kommer nog låsa in mig och kasta nyckeln annars, jag har lovat dem att de ska få skjuta mig när jag blir som min mamma , så jag ligger redan i riskzonen för länge sedan. Därför är det bättre att umgås med ungdomarna på området som inte är känslomässigt bundna vid mig., Jag har alltid haft lätt för att umgås med de som är yngre än mig, är väl ganska barnslig kanske, eller inte, har bara lätt att anpassa mig till olika situationer, samt olika människor. Jag är den jag är och man får ta mig som jag är annars får det va...
En del personer har ju svårt för det, har lyckats skaffa mig en hel del fiender genom åren, men de är människor som jag faktiskt inte behöver i mitt liv heller och inga jag saknar,, De roliga i det här är att de människor som verkar tycka sämst om mig är människor som inte känner mig??
På min gata där jag bor, finns en person som har något väldigt emot mig, fråga mig inte varför!!! den personer muttrar och fräser varje gång personen ser mig. Jag har frågat vad felet är men får bara massor med fula ord samt hot tillbaka, jag kan inte undviks personen heller och ska ju inte behövs det. Häromdagen hotad personen mig med sina hundar, där går gränsen......en gång till och det blir en polissak. Nu är jag inte ett dugg rädd för hundarna, de ser väldigt snälla ut och skulle nog bli glada om jag fick klappa dem, men de är sättet som retar upp mig. jag pratade rent allmänt med polisen då det precis inträffat och de sa att man får absolut inte hota med djur även om det står ord mot ord, så ser de allvarligt på det, men jag väntar med en anmälan. Men händer det en gång till då jävlar..........
Jag älskar ju området där jag bor, och jag älskar alla människor med, mer eller mindre i alla fall, de här är ett område som är toppen. Hur många områden kan man gå ut på och bli bjuden på kaffe direkt på morgonen, inte många
