Ni blir inte av med mig så lätt
Ja de var ett tag jag skrev i min blogg, har haft fullt upp med en massa annat tok på datorn, eller tok och tok, har sålt lite saker på Tradera. En kul sysselsättning, men vet inte om den är speciellt lönande, men för min del har det hjälpt mig att bli av med saker som jag bara behållit för att de har t ex varit något litet minne till.
Nu är de ju så att jag kan ju inte spara allt, och när jag dör då hade nog de här sakerna hamnat i sopparna, eller i en container som mina barn brukar säga, och inte gör det mig något jag är ju död. Så varför inte sälja och få ihop några kronor, och så har jag löst ev arvsbråk, smart va. De som jag tycker har varit roligast i att sälja är när man får en bra kontakt med de som köper, bäst är de när de talar om hur nöjda de är med sakerna och hur de pryder deras hem, då blir jag glad.
De var i början i februari som jag sålde ett objekt, till en samlare, han började redan när jag lagt ut mitt objekt att kontakta mig med frågor på mail och jag svarade så gott jag kunde, han köpte objektet ifråga och efter det inledde vi en lång och intensiv mail kontakt t o m förra veckan. Då jag avbröt den p g a av min magkänslan. Ja jag försöker lyssna på den, brukar oftast vara rätt.
Varför vi började vet jag inte egentligen, men de var något roligt i hans sätt att skriva i början samt han verkade ärligt intresserad av mitt liv och historien bakom mitt objekt, och jag berättade, till slut började jag berätta mer och mer om mig personligen och han gjorde detsamma om sig. Jag är en person som inte har några problem att berätta om mig själv, på både gott och ont, men jag är den jag är och man får ta mig som jag är.
Visst var det lite läskigt, för jag hade ju ingen aning om vem personen i fråga var, mer än vad han berättade själv samtidigt var de han berättade både roligt men ändå så otroligt så det måste bara vara sant!!!
Jag berättade även om mitt tidigare missbruksproblematik, och han var väldigt intresserad p g a något projekt han höll på med, och de är alltid roligt när man kan dela med sig av egna erfarenheter. Ju längre tiden gick så kunde jag faktiskt mellan raderna utläsa en smått nedvärderande ton i de han skrev, var ofta övertydlig med vad han skrev och menade, hallå, även om jag har missbrukat stora delar av mitt liv, så är jag inte född under en parkbänk och jag har haft ett rikt liv och jag har även klarat av att arbeta.
Vi var också helt motsatta personer vad de gällde politik samt människosyn mm, och de lyste igenom många gånger. Men de är det som är roligt olikheter som möts, men som sagt jag märkte att detta tog allt för mycket av min energi, samt vi fastnade i diskussioner, som för mig inte ledde någonstans, samt han började oftare hänvisa till sina kontakter inom det mesta, han visste och kunde allt. Han verkade också bli stött av saker som jag tyckte, och de förstod jag inte, för jag har väl rätt till min åsikt, sen behöver inte han tycka som mig och trots att jag är kvinna som han skrev i sitt sista mail, så behövde jag inte ha sista ordet.
För när jag skrev mitt sista mail och förklarade att jag ville avbryta, fick jag tillbaka ett mail, som jag anser verkligen visade hans rätta sida, för de var ett slag under bältet, han använde bl a de jag berättat emot mig och skrev också att han inte trodde på det jag berättat tidigar, jag stämde inte in på hans syn på missbrukar personer som han träffat. Jo i vissa delar, vilka fick jag aldrig reda på, för de var inte smickrande enl honom.
Ja med att blogga får jag kanske sista ordet, ha ha För det är så här att jag har och har aldrig haft någon anledning att ljuga om mitt liv och mitt förflutna det är om det är och jag kan tyvärr inte ändra något utan bara gå framåt. Sen att jag har otroliga historier att berätta, kan så vara, funderade ett tag på att skriva en bok men den blir för tung och för jobbig och så har så många före mig gjort det.
De få människor jag har som vänner, är mina riktiga vänner och jag tror de känner mig så väl och vet att jag är som jag är med både bra och dåliga sidor, jag är precis som de flesta människor, ända skillnaden kan ju vara att jag strulat lite för mycket i ca 30 år av mitt liv. Men som min pappa alltid sa "Att jag är så jävla elak att jag kommer att få ett långt liv" och han ska få rätt, elak och elak men jag lovar att ni blir inte av med mig så lätt
Nu är de ju så att jag kan ju inte spara allt, och när jag dör då hade nog de här sakerna hamnat i sopparna, eller i en container som mina barn brukar säga, och inte gör det mig något jag är ju död. Så varför inte sälja och få ihop några kronor, och så har jag löst ev arvsbråk, smart va. De som jag tycker har varit roligast i att sälja är när man får en bra kontakt med de som köper, bäst är de när de talar om hur nöjda de är med sakerna och hur de pryder deras hem, då blir jag glad.
De var i början i februari som jag sålde ett objekt, till en samlare, han började redan när jag lagt ut mitt objekt att kontakta mig med frågor på mail och jag svarade så gott jag kunde, han köpte objektet ifråga och efter det inledde vi en lång och intensiv mail kontakt t o m förra veckan. Då jag avbröt den p g a av min magkänslan. Ja jag försöker lyssna på den, brukar oftast vara rätt.
Varför vi började vet jag inte egentligen, men de var något roligt i hans sätt att skriva i början samt han verkade ärligt intresserad av mitt liv och historien bakom mitt objekt, och jag berättade, till slut började jag berätta mer och mer om mig personligen och han gjorde detsamma om sig. Jag är en person som inte har några problem att berätta om mig själv, på både gott och ont, men jag är den jag är och man får ta mig som jag är.
Visst var det lite läskigt, för jag hade ju ingen aning om vem personen i fråga var, mer än vad han berättade själv samtidigt var de han berättade både roligt men ändå så otroligt så det måste bara vara sant!!!
Jag berättade även om mitt tidigare missbruksproblematik, och han var väldigt intresserad p g a något projekt han höll på med, och de är alltid roligt när man kan dela med sig av egna erfarenheter. Ju längre tiden gick så kunde jag faktiskt mellan raderna utläsa en smått nedvärderande ton i de han skrev, var ofta övertydlig med vad han skrev och menade, hallå, även om jag har missbrukat stora delar av mitt liv, så är jag inte född under en parkbänk och jag har haft ett rikt liv och jag har även klarat av att arbeta.
Vi var också helt motsatta personer vad de gällde politik samt människosyn mm, och de lyste igenom många gånger. Men de är det som är roligt olikheter som möts, men som sagt jag märkte att detta tog allt för mycket av min energi, samt vi fastnade i diskussioner, som för mig inte ledde någonstans, samt han började oftare hänvisa till sina kontakter inom det mesta, han visste och kunde allt. Han verkade också bli stött av saker som jag tyckte, och de förstod jag inte, för jag har väl rätt till min åsikt, sen behöver inte han tycka som mig och trots att jag är kvinna som han skrev i sitt sista mail, så behövde jag inte ha sista ordet.
För när jag skrev mitt sista mail och förklarade att jag ville avbryta, fick jag tillbaka ett mail, som jag anser verkligen visade hans rätta sida, för de var ett slag under bältet, han använde bl a de jag berättat emot mig och skrev också att han inte trodde på det jag berättat tidigar, jag stämde inte in på hans syn på missbrukar personer som han träffat. Jo i vissa delar, vilka fick jag aldrig reda på, för de var inte smickrande enl honom.
Ja med att blogga får jag kanske sista ordet, ha ha För det är så här att jag har och har aldrig haft någon anledning att ljuga om mitt liv och mitt förflutna det är om det är och jag kan tyvärr inte ändra något utan bara gå framåt. Sen att jag har otroliga historier att berätta, kan så vara, funderade ett tag på att skriva en bok men den blir för tung och för jobbig och så har så många före mig gjort det.
De få människor jag har som vänner, är mina riktiga vänner och jag tror de känner mig så väl och vet att jag är som jag är med både bra och dåliga sidor, jag är precis som de flesta människor, ända skillnaden kan ju vara att jag strulat lite för mycket i ca 30 år av mitt liv. Men som min pappa alltid sa "Att jag är så jävla elak att jag kommer att få ett långt liv" och han ska få rätt, elak och elak men jag lovar att ni blir inte av med mig så lätt
Kommentarer
Trackback
