Lite stolt kan jag väl få vara
Åter till brottsplatsen, ja jag har varit i Söderhamn i två dagar. Kändes lite jobbigt att åka hemmifrån, men när man väl kommer iväg är det kul.
Åkte och hälsa på en gammal kompis, skulle hjälpa henne med lite överklagande samt andra papper då hon blivit stämd av en annan person, en konflikt som inte jag blir klok på, men som samtidigt för mig verkar väldigt konstig och de är de som stämt henne som bryter mot alla avtal. Jag känner båda parterna men den andra parten vägrar prata med mig i tel idag, lägger t o m på luren när man försöker få någon rätsida och de kan man kalla moget av en kvinna på 60+. De här är ett fall som helt enl mig spårat ut, men de finn
s regler och avtal och de ska enl mig följas. Sen om min väninna som faktiskt inte gjort mer än följt avtalet, blir stämd så är de klart jag hjälper henne om hon frågar.
Att den andre parten blir sur på mig då tycker jag är skitlöjligt, skilj på sak och person, tack! Men o andra sidan bryr jag mig inte speciellt. Kan t o m tycka det är lite roligt när folk blir arg på mig, allra helst om jag vet att jag har rätt, eller om jag inte gjort något fel.
Jag är en person som reagerar när andra far illa, stora som små och då kan jag inte hålla käften, de är samma sak om någon förstör eller gör något annat dumt. Är det barn går jag hem till föräldrarna, jag först pratar jag med barnen och i de flesta fall går de bra. De lyssnar och förstår vad jag menar. I en del fall tycker ungarna är jag "ska skita i vad de gör". Men de kan de glömma, är man 10 - 15 år, snorunge så säger man inte till mig att skita i saker, så då tar vi föräldrarna och då blir man kallad "Kvarterspolis". Sorry "lilla blå", jag har knuffat ned dig från tronen;).
Sen kan man ju undra vad barnen får sin attityd ifrån!!! Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör. Har tre ohängda vuxna barn själv, de är vuxna nu men de har mina barnbarn och där ser man det mer tydligare. Det är fö rdelen med att vara farmor och mormor, man ser sina egna misstag från utsidan.
Men de är så här överallt, vissa människor tror att de kan och får bete sig precis hur de vill utan konsekvenser, de beter sig för att de kan, för att folk låter dem hållas. De är inte min sak kn man ju tycka men de finns gränser och jag vet mina rättigheter och skylldigheter. De är de man lärt sig med de liv jag levt, kallas livserfarenhet och jag älskar när jag får överklaga och protestera mot framförallt myndigheter.
Har hjälpt flertal personer i Söderhamn att överklaga både mot Sociala, Försäkringskassan sam Afa och utan att skryta har vi faktiskt vunnit våra mål, lite stolt kan jag väl få vara
Åkte och hälsa på en gammal kompis, skulle hjälpa henne med lite överklagande samt andra papper då hon blivit stämd av en annan person, en konflikt som inte jag blir klok på, men som samtidigt för mig verkar väldigt konstig och de är de som stämt henne som bryter mot alla avtal. Jag känner båda parterna men den andra parten vägrar prata med mig i tel idag, lägger t o m på luren när man försöker få någon rätsida och de kan man kalla moget av en kvinna på 60+. De här är ett fall som helt enl mig spårat ut, men de finn
s regler och avtal och de ska enl mig följas. Sen om min väninna som faktiskt inte gjort mer än följt avtalet, blir stämd så är de klart jag hjälper henne om hon frågar.
Att den andre parten blir sur på mig då tycker jag är skitlöjligt, skilj på sak och person, tack! Men o andra sidan bryr jag mig inte speciellt. Kan t o m tycka det är lite roligt när folk blir arg på mig, allra helst om jag vet att jag har rätt, eller om jag inte gjort något fel.
Jag är en person som reagerar när andra far illa, stora som små och då kan jag inte hålla käften, de är samma sak om någon förstör eller gör något annat dumt. Är det barn går jag hem till föräldrarna, jag först pratar jag med barnen och i de flesta fall går de bra. De lyssnar och förstår vad jag menar. I en del fall tycker ungarna är jag "ska skita i vad de gör". Men de kan de glömma, är man 10 - 15 år, snorunge så säger man inte till mig att skita i saker, så då tar vi föräldrarna och då blir man kallad "Kvarterspolis". Sorry "lilla blå", jag har knuffat ned dig från tronen;).
Sen kan man ju undra vad barnen får sin attityd ifrån!!! Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör. Har tre ohängda vuxna barn själv, de är vuxna nu men de har mina barnbarn och där ser man det mer tydligare. Det är fö rdelen med att vara farmor och mormor, man ser sina egna misstag från utsidan.
Men de är så här överallt, vissa människor tror att de kan och får bete sig precis hur de vill utan konsekvenser, de beter sig för att de kan, för att folk låter dem hållas. De är inte min sak kn man ju tycka men de finns gränser och jag vet mina rättigheter och skylldigheter. De är de man lärt sig med de liv jag levt, kallas livserfarenhet och jag älskar när jag får överklaga och protestera mot framförallt myndigheter.
Har hjälpt flertal personer i Söderhamn att överklaga både mot Sociala, Försäkringskassan sam Afa och utan att skryta har vi faktiskt vunnit våra mål, lite stolt kan jag väl få vara
Kommentarer
Trackback
