Min dag
I dag fick jag ju vara kung för en dag, så nu sitter jag här och njuter av en chokladbit. Har ju varit inne på affären och fyllt på förrådet både till "pitbullen" och mig, fast "pitbullen" får nöja sig med märgben. Prövade en ny choklad med nöt och maräng helt okey, men ingen aha upplevelse precis.
När jag tog bussen till affären, vid en hållplats klev två äldre damer på bussen samtidigt som vad jag kan anta p g a klädseln en muslims invandrarkvinna.De äldre damerna gick längre bak i bussen men invandrarkvinnan satt sig längst fram. Då vräker den ena äldre kvinnan ur sig " Jag undrar var de är för fel på henne då, som måste sätta sig längst fram på handikapp platsen" Hon fortsatte "hon ser ju inte speciellt handikappad ut", hennes väninna svarade "nej hon kanske inte fattar skylten, men de är tur att de blir bättre med nästa generation som får lära sig svenska".
Jag som så vanligt har svårt att hålla käften, vände mig om och sa "ursäckta mig, men jag kunde inte låta bli att höra" nu pratade de ju inte tyst heller, för den delen, så jag fortsatte " Om hon har ett handikapp eller inte kan ni väl knappast uttala er om, alla handikapp syns inte, eller hon kanske helt enkelt vill sitta längst fram, kanske blir åksjuk annars". De var ju nu inte heller så att de var fullt på bussen,eller att inga mer än kanske jag som för tillfället har ett synligt"handikapp":) som bara syns då jag går., de är synd om mig nu:(. Damerna svarade inte så mycket, men de sa säkert något när jag hade klivit av.
Senare när jag kom hem kom brevbäraren, vi har ny snart varje dag sen posten införde ett nytt system, de ska byta områden, så det blir rättvist! Fick post som inte var till mig, så jag gick ut i trappen för att lämna tillbaka brevet, då hör jag den kvinnliga brevbärare högre upp i trappen, svära över en brevinkast som tydligen var svårt att få upp. Hon var inte nådig var det gäller sitt ordval, och när hon sen fick se mig stå längst ned med post, så kom hon av sig totalt. Men jag sa att jag tycker det är härligt att de finns fler än jag som svär i sin ensamhet och det högt och tydligt. Så vi fick ett gott skratt bägge två.
När jag tog bussen till affären, vid en hållplats klev två äldre damer på bussen samtidigt som vad jag kan anta p g a klädseln en muslims invandrarkvinna.De äldre damerna gick längre bak i bussen men invandrarkvinnan satt sig längst fram. Då vräker den ena äldre kvinnan ur sig " Jag undrar var de är för fel på henne då, som måste sätta sig längst fram på handikapp platsen" Hon fortsatte "hon ser ju inte speciellt handikappad ut", hennes väninna svarade "nej hon kanske inte fattar skylten, men de är tur att de blir bättre med nästa generation som får lära sig svenska".
Jag som så vanligt har svårt att hålla käften, vände mig om och sa "ursäckta mig, men jag kunde inte låta bli att höra" nu pratade de ju inte tyst heller, för den delen, så jag fortsatte " Om hon har ett handikapp eller inte kan ni väl knappast uttala er om, alla handikapp syns inte, eller hon kanske helt enkelt vill sitta längst fram, kanske blir åksjuk annars". De var ju nu inte heller så att de var fullt på bussen,eller att inga mer än kanske jag som för tillfället har ett synligt"handikapp":) som bara syns då jag går., de är synd om mig nu:(. Damerna svarade inte så mycket, men de sa säkert något när jag hade klivit av.
Senare när jag kom hem kom brevbäraren, vi har ny snart varje dag sen posten införde ett nytt system, de ska byta områden, så det blir rättvist! Fick post som inte var till mig, så jag gick ut i trappen för att lämna tillbaka brevet, då hör jag den kvinnliga brevbärare högre upp i trappen, svära över en brevinkast som tydligen var svårt att få upp. Hon var inte nådig var det gäller sitt ordval, och när hon sen fick se mig stå längst ned med post, så kom hon av sig totalt. Men jag sa att jag tycker det är härligt att de finns fler än jag som svär i sin ensamhet och det högt och tydligt. Så vi fick ett gott skratt bägge två.
Kommentarer
Trackback
