Höll inte så länge...
Ha ha att sluta bry sig och att inte hälsa på människor höll inte så länge, gick till bussen och när jag stod där klev en kille av från bussen från stan. Han vinkade glatt till mig, o jag vinkade tillbaka, vad ska jag göra. Nu kanske de inte gäller honom. Ja jag menar de här att inte heja, han bor inte här men hans pappa gör det, så han kanske går liksom utom tävlan.
När jag kom tillbaka från stan, satt de lite personer ute på våra utemöbler, o jag menar inte vid lokalen, samtliga personer hejade och frågade hur de var. Ja jag har ju svårt för att sätta näsan i vädret, så de var bara att svara.
Sen tog de inte lång tid innan de ringde på dörren och utanför stod mina gamla grannar från min gamla adress som precis flyttat ut från området någon dag innan. De kom med fika bröd och ville hälsa på, de roliga i det här är att när jag bodde under dem så fika vi aldrig ihop, men nu kom de med barn o allt. Lite stolt o glad blir man ju, måste vara något folk ändå gillar hos mig.
Innan de åkte iväg igen bestämmde vi oss för att träffas mer och jag var välkommen hem till dem i stan, de blir en gammal" dam" som jag väldigt glad av. Var förövrigt i Söderhamn förra helgen o träffade barnbarnet samt äldsta sonen samt sambo, åkte på en förkylning efter det, men lilla barnbarnet åkte på vattenkopper, men han verkar fixa det bra, hittillls "bara" 5 prickar. Hoppas jag inte överförde någon smitta till min lilla besökare.
Så nu är det synd om barnbarnet och mig, men vi är tuffingsar bägge två. så vi fixar det med utan gnäll, och jag ska försöka att inte bry mig så mycket i dag heller;)
När jag kom tillbaka från stan, satt de lite personer ute på våra utemöbler, o jag menar inte vid lokalen, samtliga personer hejade och frågade hur de var. Ja jag har ju svårt för att sätta näsan i vädret, så de var bara att svara.
Sen tog de inte lång tid innan de ringde på dörren och utanför stod mina gamla grannar från min gamla adress som precis flyttat ut från området någon dag innan. De kom med fika bröd och ville hälsa på, de roliga i det här är att när jag bodde under dem så fika vi aldrig ihop, men nu kom de med barn o allt. Lite stolt o glad blir man ju, måste vara något folk ändå gillar hos mig.
Innan de åkte iväg igen bestämmde vi oss för att träffas mer och jag var välkommen hem till dem i stan, de blir en gammal" dam" som jag väldigt glad av. Var förövrigt i Söderhamn förra helgen o träffade barnbarnet samt äldsta sonen samt sambo, åkte på en förkylning efter det, men lilla barnbarnet åkte på vattenkopper, men han verkar fixa det bra, hittillls "bara" 5 prickar. Hoppas jag inte överförde någon smitta till min lilla besökare.
Så nu är det synd om barnbarnet och mig, men vi är tuffingsar bägge två. så vi fixar det med utan gnäll, och jag ska försöka att inte bry mig så mycket i dag heller;)
Kommentarer
Trackback
