Lite Byn bl a
De var ett tag sen jag skrev om Byn, och de kanske inte är så konstigt, min behandling göra tt jag nog är ganska avstängd och så förbannad trött så jag orkar inte vara ute mer än nödvändigt. De gör ju därför tt jag inte träffar så många av de helt otroliga människor som bor här, människor med sina egenheter och som jag tycker om bara därför.
Några träffar jag i alla fall, de är killen som ständigt går omkring i sin lilla pillervärld, han är otroligt smart och väldigt ödmjuk och trevlig men helt förstörd av mediciner som läkarna skriver ut legalt. Där har vi ett missbruk som förekommer inom alla samhällsklasser och slår lika hårt för alla. Men som inte ses som något speciellt farligt eftersom de är läkare som skriver ut.
Träffade också en kvinna, som satt på vår "pub" en dag, hon vinkade åt mig och eftersom hon satt ensam gick jag fram för att prata med henne, då började hon ursäkta sig över att hon drack öl, men de var "bara" hennes andra. Jag talade då om för henne att hon behöver inte ursäkta sig för mig, hon är en myndig person och får för mig göra precis som hon vill. Sen kan jag väl tycka att hon ska rycka upp sig, har varit i hennes situation så jag vet vad jag talar om, men har även lärt mig att i hennes tillstånd talar jag till döva öron, trust me...jag vet. De tragiska i detta att de finns ett tonårsbarn med i bilden, visserligen inte boende hos mamman men ändå.
Då kom jag helt osökt in på mina egna,visserligen vuxna, men ändå mina barn. Barn som jag är otroligt stolt över, trots den uppväxt de haft så har de lyckats bli ganska "normala"" Svensson`s". Tror inte den yngsta gillar uttrycket, han har precis kommit hem från en tripp från Åland med techno, så "Svensson" kanske han inte vill kalla sig.
Men lite "Svensson" får han bli, han jobbar ju minst fem dagar i veckan, mina två äldsta barn har lyckats gjort mig både till mormor och farmor, sonen har producerat ett litet troll, min dotter är på väg att producera sitt tredje vilken dag som helst, finns redan två troll sen tidigare samt ett bonusbarnbarn.
De är i alla fall mina allra käraste och finaste jag har, även om vi inte har kontakt varje dag, och de ska vi inte ha heller, de är vuxna med egna liv, så vet jag att jag betyder mycket för dem och efter 13 år av drogfrihet så tror jag nog de är lite stolta över mig också.
De är därför jag tycker det är tragiskt med kvinnan, ser nog lite mig själv i henne, jag har också suttit med en öl och ursäktat mig för andra en gång i tiden, så dömer henne är det sista jag gör, jag dömer ingen egentligen, de finns alltid orsak och verkan, och människor måste få slå i backen för att kunna resa sig.
De tragiska i detta är att de är hennes s k vänner som dömer, samtidigt som de sitter och utnyttjar henne samt låter sig glatt bli bjudna av öl från henne, dessa människor har jag mer svårt för.
Sen jag bytte lgh har jag kommit bort från dem och idag orkar jag varken lyssna eller bry mig om dem, utan jag tillbringar min tid på balkongen med den ortoliga utsikten samt ute på den minst lika fina gräsmattan utanför, synd bara att vissa grannar använder gräsmattan till någon form av skrotupplag eller verkstad, har även påpekat de för grannen och blir de ingen ändring får jag väl ta det med tjejerna på kontoret. Att ha utemöbler samt en grill eller något stör mig mindre men båtar, plankor, verktygsbänkar mm är mer än jag vill se, samt att de stör min utsikt över "havet" och i längden även förstöras gräsmattan!!!
Några träffar jag i alla fall, de är killen som ständigt går omkring i sin lilla pillervärld, han är otroligt smart och väldigt ödmjuk och trevlig men helt förstörd av mediciner som läkarna skriver ut legalt. Där har vi ett missbruk som förekommer inom alla samhällsklasser och slår lika hårt för alla. Men som inte ses som något speciellt farligt eftersom de är läkare som skriver ut.
Träffade också en kvinna, som satt på vår "pub" en dag, hon vinkade åt mig och eftersom hon satt ensam gick jag fram för att prata med henne, då började hon ursäkta sig över att hon drack öl, men de var "bara" hennes andra. Jag talade då om för henne att hon behöver inte ursäkta sig för mig, hon är en myndig person och får för mig göra precis som hon vill. Sen kan jag väl tycka att hon ska rycka upp sig, har varit i hennes situation så jag vet vad jag talar om, men har även lärt mig att i hennes tillstånd talar jag till döva öron, trust me...jag vet. De tragiska i detta att de finns ett tonårsbarn med i bilden, visserligen inte boende hos mamman men ändå.
Då kom jag helt osökt in på mina egna,visserligen vuxna, men ändå mina barn. Barn som jag är otroligt stolt över, trots den uppväxt de haft så har de lyckats bli ganska "normala"" Svensson`s". Tror inte den yngsta gillar uttrycket, han har precis kommit hem från en tripp från Åland med techno, så "Svensson" kanske han inte vill kalla sig.
Men lite "Svensson" får han bli, han jobbar ju minst fem dagar i veckan, mina två äldsta barn har lyckats gjort mig både till mormor och farmor, sonen har producerat ett litet troll, min dotter är på väg att producera sitt tredje vilken dag som helst, finns redan två troll sen tidigare samt ett bonusbarnbarn.
De är i alla fall mina allra käraste och finaste jag har, även om vi inte har kontakt varje dag, och de ska vi inte ha heller, de är vuxna med egna liv, så vet jag att jag betyder mycket för dem och efter 13 år av drogfrihet så tror jag nog de är lite stolta över mig också.
De är därför jag tycker det är tragiskt med kvinnan, ser nog lite mig själv i henne, jag har också suttit med en öl och ursäktat mig för andra en gång i tiden, så dömer henne är det sista jag gör, jag dömer ingen egentligen, de finns alltid orsak och verkan, och människor måste få slå i backen för att kunna resa sig.
De tragiska i detta är att de är hennes s k vänner som dömer, samtidigt som de sitter och utnyttjar henne samt låter sig glatt bli bjudna av öl från henne, dessa människor har jag mer svårt för.
Sen jag bytte lgh har jag kommit bort från dem och idag orkar jag varken lyssna eller bry mig om dem, utan jag tillbringar min tid på balkongen med den ortoliga utsikten samt ute på den minst lika fina gräsmattan utanför, synd bara att vissa grannar använder gräsmattan till någon form av skrotupplag eller verkstad, har även påpekat de för grannen och blir de ingen ändring får jag väl ta det med tjejerna på kontoret. Att ha utemöbler samt en grill eller något stör mig mindre men båtar, plankor, verktygsbänkar mm är mer än jag vill se, samt att de stör min utsikt över "havet" och i längden även förstöras gräsmattan!!!
Kommentarer
Trackback
